Vaccin mot vattkoppor

Vaccinet skyddar mot vattkoppor och dess följdsjukdomar, så som infekterade blåsor och omfattande bakterieinfektion i huden, hjärninflammation och lunginflammation.
Vad är vattkoppor?

Sidans innehåll

Vem får vaccin mot vattkoppor?

Gratis vaccination mot vattkoppor hör till det nationella vaccinationsprogrammet och erbjuds alla dem som är födda 1 januari 2006 och senare och inte har haft vattkoppor.

Ett barn som haft vattkoppor med lindriga symptom när barnet var yngre än ett år, kan få vattkoppor på nytt. Därför rekommenderas vaccin mot vattkoppor nu även för dessa barn.

De vaccin mot vattkoppor som upphandlats för det nationella vaccinationsprogrammet kan även användas till vaccinationer enligt 48 § i lagen om smittsamma sjukdomar. Endast några procent av vuxenbefolkningen har inte haft vattkoppor, och därför är vaccinationsbehovet mycket litet. Man får inte beställa vaccin mot vattkoppor i onödan till exempel till studerandehälsovården eller till en företagshälsovårdsstation.

Vilket vaccin används och vad innehåller det?

I vaccinationsprogrammet används ett vaccin som heter Varivax. 

Vaccinet innehåller

  • levande försvagade vattkoppsvirus
  • hjälpämnen är sackaros, gelatin, urea, salter och mononatrium-L-glutamat
  • vaccinet innehåller endast rester av neomycin
  • vaccinet innehåller inget förstärkningsämne.

Mer information om Varivax-vaccinet (Lääkeinfo.fi)

I vaccinförpackningen finns noggrannare anvisningar om beredningen av vaccinet.

Vaccinationsanvisningar

  • Ge vaccinet i en muskel (IM) eller subkutant (SC) genast efter beredningen. Ett färdigutblandat vaccin håller sig i högst 30 minuter i rumstemperatur.
  • För småbarn rekommenderas framsidan eller utsidan av låret som injektionsställe. Hos äldre barn ges injektionen i överarmen.
  • Om barnet har fått BCG-vaccin för mindre än tre månader sedan, injicera inte vaccinet mot vattkoppor i samma extremitet.
  • Blanda inte vaccinet mot vattkoppor och MPR-vaccinet i samma spruta.

Antikroppar mot vattkoppor behöver inte kontrolleras rutinmässigt

Vanligen är de uppgifter som föräldrarna uppger om huruvida barnet haft vattkoppor rätt tillförlitliga. Det skadar inte att vaccinera ett barn som redan har haft vattkoppor.

Vaccin mot vattkoppor efter exponering för virus

Om en person som utsatts för vattkoppssmitta inte tidigare erhållit immunitet, bör man överväga att förhindra att vattkopporna utvecklas. Alternativen är vaccin, virusmedicin och immunoglobulin och valet beror på den exponerades ålder, hälsotillstånd och eventuell graviditet. 

Vaccinet mot vattkoppor kan användas från 12 månaders ålder för att förhindra vattkoppor. Ett vaccin som ges inom 3-5- dygn förhindrar effektivt att sjukdomen bryter ut och framför allt de allvarliga formerna av sjukdomen.

Tilläggsuppgifter om prevention av vattkoppor efter exponering (på finska):
Toimenpideohje torjuntatoimista vesirokkotapauksen yhteydessä 

Dosering och vaccinationsschema

En vaccindos är 0,5 ml.

Grundvaccinationsserien består av två doser. 

Enligt det nationella vaccinationsprogrammet erbjuds vaccinet till alla barn i åldern 1,5 år och 6 år. 

  • 1,5-åringarna ges ett separat vaccin mot vattkoppor
  • 6-åringar ges MPRV-kombinationsvaccinet
    MPRV-vaccin
  • Om vaccinationerna påbörjas senare skall man komma ihåg att den rekommenderade intervallen mellan de två vattkoppsvaccindoserna är 3 månader. Intervallen kan trots allt vara betydligt längre.

 En vaccinationsserie som påbörjats med ett annat preparat kan fortsättas med Varivax.

Vilka är vaccinets kontraindikationer och försiktighetsåtgärder?

Bekanta dig med vaccinets kontraindikationer och försiktighetsåtgärder före du vaccinerar:
Kontraindikationer och försiktighetsåtgärder vid vaccination mot vattkoppor

Vilka är fördelarna med vaccin mot vattkoppor?

Vaccinet skyddar mot vattkoppor. Typiska symtom för vattkoppor är feber och kraftigt kliande blåsformiga utslag. Vattkoppsviruset ger upphov till en virusinfektion i hela kroppen. 

Vaccinet skyddar mot följdsjukdomar av vattkoppor, vilka bland annat är

  • infekterade blåsor samt omfattande bakterieinfektion i huden. Genom vaccination kan man också undvika sjukhusvård och ärr i anknytning till infekterade blåsor.
  • hjärninflammation. Av dem som insjuknar i vattkoppor i vuxen ålder får 1 per 14 000 av de insjuknade personerna en allvarlig hjärninflammation.
  • lunginflammation.

Vattkoppor i början av graviditeten kan ge upphov till skador hos fostret, såsom litet huvud, missbildningar i armar och ben och blindhet.

Cirka var tredje av dem som haft vattkoppor får smärtsam bältros någon gång i livet. Vaccination mot vattkoppor minskar bältros med 70–80 procent.

I USA har två vaccindoser konstaterats ge ett ca 93-procentigt skydd mot alla smittor av vattkoppor och ett nästan 100-procentigt skydd mot svåra sjukdomsfall.

Vaccinationerna i USA har så gott som utrotat alla vattkoppssmittor, samtidigt som behovet av sjukhusvård avsevärt minskat.

Vilka biverkningar kan vaccinet mot vattkoppor ha?

Största delen av alla friska vaccinerade personer får inga symtom av vaccinet.

Lokala symtom kring injektionsstället, dvs. värk, rodnad eller svullnad, uppträder hos var femte av de vaccinerade.

En mycket liten andel av de vaccinerade får vattkoppsliknande blåsor i närheten av injektionsstället eller på andra ställen på kroppen. Vanligen uppkommer endast ett fåtal blåsor.

Allmänna symtom är sällsynta men en liten del av de vaccinerade får feber.
Lokala reaktioner och allmänna symtom kan behandlas med febernedsättande och smärtstillande läkemedel.

Vattkoppor förknippas med en betydande risk för hjärninflammation. Efter vaccination är allvarliga neurologiska komplikationer däremot ytterst sällsynta. Krampanfall observeras vanligen i samband med feber efter vaccinationen. Feberkramper är mycket sällsynta. Risken för kramper i anknytning till vattkoppor är betydligt större.

Om utbredda vattkoppsliknande utslag uppträder inom 14 dagar efter vaccinationen, är det mer sannolikt en smitta som orsakats av ett vilt vattkoppsvirus och har ingen koppling till vaccinationen. 

Om utslagen uppträder inom 15–42 dygn, kan de vara orsakade av vaccinvirus. Vattkoppsliknande utslag som uppträder efter mer än sex veckor betyder sannolikt att vaccinet inte har haft någon effekt och barnet insjuknat i vattkoppor.

Bältros är mycket sällsynt hos friska vaccinerade personer

På samma sätt som vanligt vattkoppsvirus kan vaccinviruset orsaka en dold infektion och aktiveras som bältros. Det är dock inte känt om vaccinviruset stannar kvar i kroppen hos alla vaccinerade. 

Bältros är mycket ovanligt hos friska vaccinerade personer. Bältros verkar förekomma mer sannolikt hos dem som får blåsartade utslag efter vaccination.

Mycket ovanligt att vaccinviruset sprids mellan människor

Det är möjligt, men mycket ovanligt, att vaccinviruset sprids till en person som är mottaglig för vattkoppor. Vaccinviruset kan smitta från spruckna blåsor. 

När man i USA hade gett 55 miljoner vaccindoser, rapporterades endast fem fall där vaccinviruset spridits från en vaccinerad person med helt friskt immunförsvar.

Vaccinationsreaktioner hos personer med immunbrist

Vaccinationsreaktioner förekommer hos hälften av de barn som insjuknat i leukemi. Cirka var femte får mer än 50 blåsor. I andra riskgrupper är reaktionerna färre.

Bältros förekommer mer sällan hos barn med leukemi som fått vaccinet än hos barn som haft vattkoppor. Om barnet inte får hudreaktioner efter vaccination, är också bältros osannolikt.

Vid uppkomst av hudutslag som liknar vattkoppor ska personer med immundefekt och som fått vaccin mot vattkoppor kontakta läkare. Patienter med immundefekt rekommenderas behandling med asiclovir, ifall antalet blåsor är mer än 50.

Vattkoppsvaccinets historia inom vaccinationsprogrammet

Vaccinet mot vattkoppor inkluderades i det nationella vaccinationsprogrammet hösten 2017 så att barn som är födda 1 januari 2006 eller senare har rätt till vaccinationer. 

Rekommendationer och rapporter

Utredning av arbetsgrupp i Folkhälsoinstitutet om vaccination mot vattkoppor för barn (på finska)

Uppdaterad: