Vaccin mot vattkoppor

Vaccinet skyddar mot vattkoppor och dess följdsjukdomar, som är infekterade blåsor och omfattande bakterieinfektion i huden, hjärninflammation och lunginflammation.
Vad är vattkoppor?

Sidans innehåll

Vem får vaccin mot vattkoppor?

Inom ramen för det nationella vaccinationsprogrammet erbjuds alla barn födda 1 januari 2006 och senare som inte har haft vattkoppor gratis vaccination mot vattkoppor.

Ett barn som haft vattkoppor med lindriga symptom när barnet var yngre än ett år, kan få vattkoppor på nytt. Därför rekommenderas vaccin mot vattkoppor nu även för dessa barn.

Vaccinationerna mot vattkoppor inom det nationella vaccinationsprogrammet ges vid de återkommande hälsoundersökningarna på rådgivningen eller i skolan.

De vaccin mot vattkoppor som upphandlats för det nationella vaccinationsprogrammet får också användas till vaccinationer enligt 48 § i lagen om smittsamma sjukdomar. Endast några procent av vuxenbefolkningen har inte haft vattkoppor, och därför är vaccinationsbehovet mycket litet. Man får inte beställa vaccin mot vattkoppor i onödan till exempel till studerandehälsovården eller till en företagshälsovårdsstation.

Vilket vaccin används och vad innehåller det?

I vaccinationsprogrammet används ett vaccin som heter Varivax. 

Vaccinet mot vattkoppor innehåller

  • levande försvagade vattkoppsvirus
  • hjälpämnen är sackaros, gelatin, urea, salter och mononatrium-L-glutamat
  • endast rester av neomycin
  • vaccinet innehåller inget förstärkningsämne.

Mer information om Varivax-vaccinet (Lääkeinfo.fi)

I vaccinförpackningen finns noggrannare anvisningar om beredningen av vaccinet.

Vaccinationsanvisningar

  • Ge vaccinet i en muskel (IM) eller subkutant (SC) genast efter beredningen. Ett färdigutblandat vaccin håller sig i högst 30 minuter i rumstemperatur.
  • För småbarn rekommenderas framsidan eller utsidan av låret som injektionsställe. Hos äldre barn ges injektionen i överarmen.
  • Om du vill rengöra huden innan vaccination, torka injektionsstället eller låt rengöringsmedlet avdunsta. Rengöringsmedlen kan försämra vaccinets effekt.
  • Du kan ge vaccinet mot vattkoppor samtidigt som andra vaccin, men på olika injektionsställen.
  • Om barnet har fått BCG-vaccin för mindre än tre månader sedan, injicera inte vaccinet mot vattkoppor i samma extremitet.
  • Blanda inte vaccinet mot vattkoppor och MPR-vaccinet i samma spruta.

Antikroppar mot vattkoppor behöver inte kontrolleras rutinmässigt

Vanligen är de uppgifter som föräldrarna uppger om huruvida barnet haft vattkoppor rätt tillförlitliga. Det skadar inte att vaccinera ett barn som redan har haft vattkoppor.

Cirka 95 procent av alla finländare har hunnit ha vattkoppor före 12 års ålder.

Vaccin mot vattkoppor efter exponering för virus

Det finns en del erfarenheter om vaccination mot vattkoppor efter smitta av vattkoppor. I studier i USA och Japan erhölls en skyddseffekt mot vattkoppor på minst 90 procent, om vaccinet gavs inom tre dygn efter exponeringen.

Om det hinner gå mer än fem dygn sedan exponeringen, har vaccinet ingen skyddseffekt.

Dosering och vaccinationsschema

En vaccindos är 0,5 ml.

Grundvaccinationsserien består av två doser. 

Alla barn i åldern 1,5–11 år som inte har haft vattkoppor erbjuds en vaccindos vid de återkommande hälsoundersökningarna på rådgivningen eller i skolan.

  • Barn som har fått den första dosen före 6 års ålder erbjuds en boosterdos på rådgivningen vid 6 års ålder. Då ges MPRV-vaccin.
    MPRV-vaccin
  • Barn som fått den första dosen i åldern 6–11 år erbjuds en boosterdos vid 12 års ålder. Denna vaccination ges inom skolhälsovården.
  • Barn som fyllt 12 år ges två doser med tre månaders intervall.

Det ska gå minst tre månader mellan de två vaccindoserna. En vaccinationsserie som påbörjats med ett annat preparat kan fortsättas med Varivax.

Vilka är vaccinets kontraindikationer och försiktighetsåtgärder?

Kontraindikationer och försiktighetsåtgärder vid vaccination mot vattkoppor

Vilka är fördelarna med vaccin mot vattkoppor?

Vaccinet skyddar mot vattkoppor. Typiska symtom för vattkoppor är feber och kraftigt kliande blåsformiga utslag. Vattkoppsviruset ger upphov till en virusinfektion i hela kroppen. Viruset förökar sig bland annat i blåsorna på huden, i levern och i mjälten.

Vaccinet skyddar mot följdsjukdomar av vattkoppor, vilka är

  • infekterade blåsor och omfattande bakterieinfektion i huden. Genom vaccination undviks också sjukhusvård och ärr i anknytning till infekterade blåsor.
  • hjärninflammation. Av dem som insjuknar i vuxen ålder får 1 per 14 000 insjuknade personer en allvarlig hjärninflammation.
  • lunginflammation.

Vattkoppor i början av graviditeten kan ge upphov till skador hos fostret, såsom litet huvud, missbildningar i armar och ben och blindhet.

Cirka var tredje av dem som haft vattkoppor får smärtsam bältros någon gång i livet. Vaccination mot vattkoppor minskar bältros med 70–80 procent.

I USA har två vaccindoser konstaterats ge ett 93-procentigt skydd mot alla smittor av vattkoppor och ett nästan 100-procentigt skydd mot svåra fall.

Vaccinationerna i USA har så gott som utrotat alla vattkoppssmittor, samtidigt som behovet av sjukhusvård avsevärt minskat.

Vilka biverkningar kan vaccinet mot vattkoppor ha?

Största delen av alla friska vaccinerade personer får inga symtom av vaccinet.

Lokala symtom kring injektionsstället, dvs. värk, rodnad eller svullnad, uppträder hos var femte av de vaccinerade.

Mindre än 5 procent av de vaccinerade får vattkoppsliknande blåsor i närheten av injektionsstället eller på andra ställen på kroppen. Vanligen uppkommer endast 2–5 blåsor.

Allmänna symtom är sällsynta. Cirka 15 procent av de vaccinerade får feber.
Lokala reaktioner och allmänna symtom kan behandlas med febernedsättande och smärtstillande läkemedel.

Vattkoppor förknippas med en betydande risk för hjärninflammation. Efter vaccination är allvarliga neurologiska komplikationer däremot ytterst sällsynta. Krampanfall observeras vanligen i samband med feber efter vaccinationen. Feberkramper är mycket sällsynta. Risken för kramper i anknytning till vattkoppor är betydligt större.

Om utbredda vattkoppsliknande utslag uppträder inom 14 dagar efter vaccinationen, är det mer sannolikt en smitta som orsakats av ett vilt virus och har ingen koppling till vaccinationen. 

Om utslagen uppträder inom 15–42 dygn, kan de vara orsakade av vaccinvirus. Vattkoppsliknande utslag som uppträder efter mer än sex veckor betyder sannolikt att vaccinet inte har haft någon effekt och barnet insjuknat i vattkoppor.

Bältros är mycket sällsynt hos friska vaccinerade personer

På samma sätt som vanligt vattkoppsvirus kan vaccinviruset orsaka en dold infektion och aktiveras som bältros. Det är dock inte känt om vaccinviruset stannar kvar i kroppen hos alla vaccinerade. 

Bältros är mycket ovanligt hos friska vaccinerade personer. Bältros verkar förekomma mer sannolikt hos dem som får blåsartade utslag efter vaccination.

Mycket ovanligt att vaccinviruset sprids mellan människor

Det är möjligt, men mycket ovanligt, att vaccinviruset sprids till en person som är mottaglig för vattkoppor. Vaccinviruset kan smitta från spruckna blåsor. 

När man i USA hade gett 55 miljoner vaccindoser, rapporterades endast fem fall där vaccinviruset spridits från en vaccinerad person med normalt immunförsvar.

Vaccinationsreaktioner hos personer med immunbrist

Vaccinationsreaktioner förekommer hos hälften av de barn som insjuknat i leukemi. Cirka var femte får mer än 50 blåsor. I andra riskgrupper är reaktionerna färre.

Bältros förekommer mer sällan hos barn med leukemi som fått vaccinet än hos barn som haft vattkoppor. Om barnet inte får hudreaktioner efter vaccination, är också bältros osannolikt.

Vid uppkomst av hudutslag som liknar vattkoppor ska personer med immundefekt och som fått vaccin mot vattkoppor kontakta läkare. Patienter med immundefekt rekommenderas behandling med asiclovir, ifall antalet blåsor är mer än 50.

Vattkoppsvaccinets historia inom vaccinationsprogrammet

Vaccinet mot vattkoppor inkluderades i det nationella vaccinationsprogrammet hösten 2017. Barn som är födda 1 januari 2006 eller senare har rätt till vaccinationer. 

Rekommendationer och rapporter

Utredning av arbetsgrupp i Folkhälsoinstitutet om vaccination mot vattkoppor för barn (på finska)

Uppdaterad: