Kontraindikationer och försiktighetsåtgärder vid vaccination mot vattkoppor

Vaccinet mot vattkoppor innehåller levande försvagade virus. Iaktta de allmänna försiktighetsåtgärder och kontraindikationer som gäller vaccin med levande försvagade sjukdomsalstrare.

Ge inte vaccin mot vattkoppor till

  • en person som har kraftigt nedsatt motståndskraft på grund av sjukdom eller behandlingen av en sjukdom
  • framför allt personer med kraftigt nedsatt cellmedierad immunitet
  • gravida kvinnor
  • en person som har fått anafylaxi av neomycin.

En vaccindos innehåller högst 25 µg (0,000 025 g) rester av neomycin. Personer som är allergiska mot neomycin kan vanligen vaccineras på normalt sätt, eftersom neomycinallergin oftast är av den fördröjda formen. 

Observera att bortopererad mjälte inte utgör en kontraindikation vid vaccination mot vattkoppor. Störningar i neutrofilernas eller fagocyternas funktion eller störningar i komplementsystemet utgör inte ensamma ett hinder för vaccination. Kortisonsubstitution hos personer med binjurebarksvikt utgör inte heller ett hinder för vaccination mot vattkoppor.

Försiktighetsåtgärder

Senarelägg vaccinationen, om personen har en infektion med feber.

Enligt produktresumén ska graviditet undvikas under en månad efter vaccinationen. Också hälsomyndigheterna i USA och Storbritannien (CDC och NHS) rekommenderar att undvika graviditet under en månad efter vaccinationen mot vattkoppor.

Vaccination mot vattkoppor i början av graviditeten är inte en orsak till att avbryta graviditeten. I USA har man under en tio års uppföljningstid inte konstaterat ett enda kongenitalt varicellasyndrom hos nyfödda barn till vaccinerade kvinnor.

Beslut om vaccination av personer med lindrigare immunbrist fattas av läkare.

Vaccination mot vattkoppor kan övervägas hos personer med lindrigare immunbrist. Vaccinera inte om personen med immunbrist har haft vattkoppor. Vid behov kan skyddet kontrolleras genom mätning av antikroppar. Vaccinera inte om antikropparna mot vattkoppor är positiva.

Sträva efter att ge vaccinet mot vattkoppor innan man påbörjar en läkemedelsbehandling som försämrar immunförsvaret.

  • I fråga om personer som genomgår en biologisk läkemedelsbehandling eller behandling med flera läkemedel som försämrar immunförsvaret fattas ett beslut om uppehåll i läkemedelsbehandlingen och beslut om vaccination av den behandlande läkaren.
  • Personer som får systemisk steroidbehandling men i övrigt har ett normalt immunförsvar kan oftast vaccineras, om behandlingsdosen med steroider är mindre än 2 mg/kg/dygn och dosen med prednison eller motsvarande läkemedel är mindre än 20 mg/dygn. Om dosen är större och behandlingen pågått i minst 14 dygn, ska vaccinationen senareläggas tills den behandlande läkaren bedömer att binjurarnas egen funktion återställts tillräckligt hos patienten. Vanligen tar detta minst en månad efter det att behandlingen avslutats.

Ett barn med hiv-smitta som är symtomfritt eller endast har få symtom kan vaccineras, om andelen CD4+ lymfocyter är ≥ 15 procent av det totala antalet T-celler. Det finns få forskningsrön om vaccination av ungdomar och vuxna med hiv-smitta. Vaccinet mot vattkoppor kan ges, om mängden CD4+ lymfocyter är ≥ 200 × 106/L och deras andel är ≥ 15 %.

Barn med lymfom, Hodgkins lymfom eller leukemi som är mottagliga för vattkoppor kan vaccineras mot vattkoppor, om barnet  

  • varit i komplett remission i minst 12 månader och
  • mängden lymfocyter är minst 1.2 × 109/L och
  • och om det är möjligt att göra ett uppehåll på en vecka i kemoterapin (cytostatikabehandlingen) före och efter vaccinationen.

Vaccinationen ges inte under strålbehandling. Före vaccination är det viktigt att försäkra sig om den cellmedierade immunitetens funktion. 

Läs också Vaccination av personer som mottagit stamcellstransplantat

Om en person med immunbrist ges vaccinet mot vattkoppor, uppmana personen att kontakta en läkare vid uppkomst av vattkoppsliknande utslag.

Vaccination av personer som fått blodprodukter eller immunglobulin

Personer som lider av humoral immunitet får skydd mot vattkoppor genom regelbunden substitutionsbehandling med immunglobulin. Vaccination mot vattkoppor är eventuellt inte nödvändigt.

En person som fått renade röda blodkroppar kan vaccineras. Däremot

  • Efter blodtransfusion finns det skäl att senarelägga vaccinationen med minst tre månader.
  • Efter transfusion av plasma- eller trombocytprodukter senareläggs vaccinationen med sju månader.
  • Efter gammaglobulinbehandling i höga doser (0,4–2 g/kg i.v.) ska vaccinationen senareläggas med 8–11 månader.

Vaccinet är inte till skada före ovan nämnda tidsbegränsningar, men effekten kan avta. Vid behov ges en till dos vaccin mot vattkoppor.

Vaccination mot vattkoppor för barn som får salicylatbehandling

I produktresumén finns salicylatbehandling med bland kontraindikationerna för vaccination, eftersom Reyes syndrom uppkommit hos personer som behandlats med salicylater och insjuknat i vattkoppor. Motsvarande har inte påträffats hos dem som fått vaccinet mot vattkoppor. 

Det finns inte skäl att låta bli att vaccinera ett barn endast på grund av en teoretisk risk.

Uppdaterad: