Vaccination av personer som mottagit stamcellstransplantat
Skyddet som en person som mottagit stamcellstransplantat tidigare har erhållit genom vaccinationer avtar med tiden. Därför måste man bygga upp hens vaccinationsskydd mot sjukdomar på nytt från början.
Sidans innehåll
- Coronavaccin
- Omtagning av grundvaccinationer
- Levande, försvagade vacciner efter en stamcellstransplantation
- Allogen transplantation efter vilken kronisk GVHD, transplantat-mot-värdsjukdom förekommer
- Litteratur
Stamcellstransplantationer indelas i autologa och allogena. Vid autologa transplantationer används personens egna stamceller och vid allogena transplantationer celler från en annan mänska.
Efter en stamcellstransplantation är patienten mer mottagligare än vanligt för många sjukdomar som förebyggs med vaccin. För att säkerställa skyddet tas vaccinationerna om från början.
Om vaccinationerna inte påbörjas från början minskar med tiden de antikroppar som före stamcellstransplantationen erhållits genom vaccination eller genomgången sjukdom. Patientens egen benmärg är förstörd och själva sjukdomen har kunnat försämra kroppens motståndskraft. För att förhindra avstötning används dessutom läkemedelsbehandlingar som försvagar motståndskraften.
Coronavaccin
Coronavirusvaccin rekommenderas till personer som nyligen mottagit stamcellstransplantat. En nyligen utförd stamcellstransplantation ökar märkbart risken för allvarlig coronavirussjukdom.
Om en person har mottagit stamcellstransplantatet för högst tre år sedan och om den immunsuppressiva medicineringen fortsätter, anses personen ha kraftig immunbrist. Den första coronavaccinationen kan vanligtvis ges 3-6 månader efter transplantationen. För 12 år fyllda med kraftig immunbrist rekommenderas förutom grundserien även boosterdoser.
Mer information: Coronavaccination för personer med kraftig immunbrist
Coronavaccinationerna är gratis för personer som mottagit stamcellstransplantat.
Omtagning av grundvaccinationerna
Vid vaccinationen används både enskilda vacciner och kombinationsvacciner.
Patienter som mottagit stamcellstransplantat får följande vacciner gratis, som en del av det nationella vaccinationsprogrammet
- femvalent vaccin DTaP-IPV-Hib
- pneumokockkonjugatvaccin dvs. PCV
- pneumokockpolysackaridvaccin dvs. PPV
- vaccin mot influensa
- MPR-vaccin
- vaccin mot vattkoppor.
Dessutom får patienter som mottagit stamcelltransplantat och insjuknat i GVHD även vaccin mot meningokocker gratis, som en del av det nationella vaccinationsprogrammet.
HPV-vaccinationerna kan betraktas höra till god vård, vilket innebär att vårdenheten ansvarar för kostnaderna. Detta ökar patienternas jämlikhet eftersom vaccinationsskyddet inte är beroende av patientens resurser eller var hen bor.
Efter transplantationen återställs motståndskraften och därigenom också vaccinsvaret. Personer under 18 år återställs snabbare än vuxna.
Det lönar sig i allmänhet att inleda vaccinationen ca. 6 månader efter transplantationen eftersom kroppen då har återhämtat sig efter transplantationen så pass mycket att vaccinationen lönar sig. Den vårdande läkaren besluter om när vaccinationerna kan börja.
Femvalent vaccin DTaP-IPV-Hib
- tre vaccinationer 6, 8 och 14 månader efter transplantationen
- om vaccinationerna inleds senare, är vaccinationsschemat månad 0, 2 och 6.
Femvalent vaccin för barn DTaP-IPV-Hib
Pneumokockkonjugatvaccin PCV
- tre PCV-vaccinationer: 6, 8 och 14 månader efter transplantationen
- om vaccinationerna inleds senare, är vaccinationsschemat månad 0, 2 och 6.
Fortsätt därefter:
Pneumokockpolysackaridvaccin PPV23 (Pneumovax)
Patienter med autolog transplantation:
- en PPV-vaccination: 2 månader efter föregående PCV-vaccination
- en PPV-boosterdos: efter fem år
Polysackaridvaccin rekommenderas inte för patienter med allogen transplantation.
Vem får pneumokockvaccin gratis?
Vaccin mot influensa
- den årliga vaccinationen ges tidigast 4–6 månader efter transplantationen
- två doser med 4 veckors mellanrum behövs, om det gått mindre än 6 månader sedan transplantationen.
HPV dvs. vaccin mot papillomvirus
HPV-vaccinet bör ges åtminstone till män och kvinnor i åldern 9–26 år.
- tre vaccinationer: 6, 8 och 18 månader efter transplantationen
- om vaccinationerna inleds senare, är vaccinationsschemat månad 0, 2 och 10.
Det är mycket svårt att undvika att smittas av papillomvirus. Totalt 80 procent av alla sexuellt aktiva människor smittas någon gång i livet. Hos personer med immunbrist leder papillomvirusinfektionen 20–100 gånger oftare till elakartade förändringar i livmoderhalsen. Hos dessa personer ger papillomvirusen också upphov till besvärliga vårtor och kondylom.
En god vårdpraxis förutsätter att den vårdande enheten bekostar HPV-vaccinationerna. Kostnaderna för inköp av HPV-vaccin och kostnaderna i samband med vaccinationen är låga jämfört med annan vård och nyttan av HPV-vaccinationen.
Den vårdande enheten beställer HPV-vaccinen via sjukhusapoteket eller läkemedelscentralen till en person efter en stamcellstransplantation, på samma sätt som andra vacciner beställs utanför det nationella vaccinationsprogrammet.
HPV-vaccinet som inte hör det nationella vaccinationsprogrammet:
Gardasil 9 (Lääkeinfo.fi)
Allmän information om HPV-vaccinet som hör till vaccinationsprogrammet, och nyttan av HPV-vaccinationerna.
HPV dvs. vaccin mot papillomvirus
Levande, försvagade vacciner efter en stamcellstransplantation
Vacciner kan ges till en transplantationspatient, om
- det redan gått 24 månader sedan transplantationen och
- personen inte fått läkemedelsbehandling som försvagar immunförsvaret under de senaste tre månaderna och
- GVHD (transplantat-mot-värdsjukdom) inte har konstaterats.
MPR, dvs. vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund
Om patienten inte har fått MPR-vaccin eller antikroppar inte har konstaterats hos en vuxen, ge två MPR-doser med minst 6 månaders mellanrum.
Vaccin mot vattkoppor
Vaccinet ges efter övervägande, när man har bekräftat att
- personen saknar skydd och
- personen har ett vaccinsvar mot vacciner som inte innehåller levande sjukdomsalstrare.
- Ge två vaccindoser mot vattkoppor med minst 2 månaders mellanrum.
Vaccination av personer med kronisk GVHD, transplantat-mot-värdsjukdom
Kronisk GVHD kan förekomma hos patienter efter allogen transplantation. GVHD-patienter har ofta nedsatt mjältfunktion, vilket ökar risken för allvarliga sjukdomar orsakade av inkapslade bakterier. Dessutom har de ett svagt vaccinsvar mot polysackaridvaccinernas antigener.
Det är viktigt att dessa patienter med allogent transplantat framför allt har
- skydd mot pneumokocker
- skydd mot meningokocker
- skydd mot Hib
- skydd mot tetanus.
Utöver grundvaccinationen rekommenderas följande vaccinationer för patienter som efter en allogen transplantation har haft kronisk GVHD.
Pneumokockkonjugatvaccin PCV
Det lönar sig knappast att vaccinera med polysackaridvaccin. Däremot lönar det sig att ge personer en fjärde dos konjugatvaccin mot pneumokocker 16 månader efter transplantationen.
Totalt rekommenderas således fyra PCV-vaccinationer för dem som lider av kronisk GVHD. Vaccinationerna ges: 6, 8, 14 och 16 månader efter transplantationen.
Vaccin mot meningokocker
Försämrad mjältfunktion gör GVHD-patienten mottaglig också för meningokocksjukdomar.
Dessa patienter får även vaccin mot meningokocker (ACWY-konjugatvaccin och vaccin mot meningokock B) gratis, som en del av vaccinationsprogrammet.
Vaccin mot ACWY-meningokocker
- Första dosen ges tidigast 6 månader efter transplantation
- Vaccinationsserien består av 1 eller 2 doser beroende på vilket vaccin som används. Den andra dosen ges 2 månader efter den första dosen.
- Se doseringen för barn under 6 månader på vaccinsidan om ACWY-meningokocker
Vaccin mot B-meningokocker
- Första dosen ges tidigast 6 månader efter transplantation
- För två år fyllda och äldre personer består vaccinationsserien av två doser. Den andra dosen ges tidigast en månad efter den fösta dosen.
- Se doseringen för barn under 2 år på sidan om vaccin mot B-meningokocker.
Det finns en viss evidens för att vaccination av donatorn före stamcellstransplantationen förbättrar mottagarens skydd åtminstone mot pneumokocker, Hib-sjukdomar och tetanus. I praktiken är detta endast sällan möjligt.
Litteratur
Hilgendorf, I et al. Vaccination of allogeneic haematopoietic stem cell transplant recipients: report from the international consensus conference on clinical practice in chronic GVHD. Vaccine 2011; 29:2825–33.
Ljungman, P et al. Center for International Blood and Marrow Transplant Research, National Marrow Donor Program, European Blood and Marrow Transplant Group, American Society of Blood and Marrow Transplantation, Canadian Blood and Marrow Transplant Group, Infectious Disease Society of America, Society for Healthcare Epidemiology of America, Association of Medical Microbiology and Infectious Diseases Canada, Centers for Disease Control and Prevention: Vaccination of hematopoietic cell transplant recipients. Bone Marrow Transplant. 2009; 44:521–6.
Styczynski, J & Gil, L. on behalf of EBMT Paediatric Diseases Working Party. Prevention of infectious complications in pediatric HSCT. Bone Marrow Transplant 2008; 42:S77–81.
Pickering, LK et al. Infectious Diseases Society of America. Immunization programs for infants, children, adolescents, and adults: clinical practice guidelines by the Infectious Diseases Society of America. Clin Infect Dis. 2009; 49:817–40.
Meisel, R et al. Impfung von Kindern nach allogener Stammzelltransplantation (IKAST) Study Group: Pneumococcal conjugate vaccine provides early protective antibody responses in children after related and unrelated allogeneic hematopoietic stem cell transplantation. Blood. 2007; 109:2322–6.
Cordonnier, C et al. Immune response to the 23-valent polysaccharide pneumococcal vaccine after the 7-valent conjugate vaccine in allogeneic stem cell transplant recipients: results from the EBMT ID WP01 trial. Vaccine 2010; 28:2730–4.
Shetty, AK & Winter, MA. Immunization of Children Receiving Immunosuppressive Therapy for Cancer or Hematopoietic Stem Cell Transplantation. Ochsner J. 2012; 12:228–43.
Centers for Disease Control and Prevention. Guidelines for preventing opportunistic infections among hematopoietic stem cell transplant recipients. MMWR Recomm Rep 2000; 49:1–125.
Kussmaul, S.C. et al. Safety of the live, attenuated varicella vaccine in pediatric recipients of hematopoietic SCTs. Bone Marrow Transplant 2010; 45:1602–6.
