Vaccination av personer med immunbrist
Det är viktigt att skydda personer med immunbrist genom att vaccinera. Det bästa skyddet uppnås då vaccinationerna görs vid rätt tidpunkt.
Personer som lider av kraftig immunbrist får inte vaccineras med vaccin som innehåller levande försvagade sjukdomsalstrare.
En sjukdom eller läkemedelsbehandling som försvagar immunsystemet kan påverka vaccinationerna
Hos personer med immunbrist kan immunförsvaret vara nedsatt till den grad att kroppen inte kan bilda antikroppar eller annars försvara sig mot sjukdomsalstrare. En person med immunbrist kan därför
- i de flesta fall ha ett större behov av vaccination än vanligt
- få ett bristfälligt vaccinationsskydd, vilket innebär att boosterdoser behövs
- få symtom på sjukdomen orsakade av de levande försvagade virusen eller bakterierna i vaccinet.
Medfödda och förvärvade immunbrister
Sjukdomar och behandling av sjukdomar kan försvaga kroppens försvarssystem och motståndskraft. Förvärvade, d.v.s. andra än medfödda immundefekter, blir vanligare i och med att t.ex. behandlingen av allvarliga sjukdomar som orsakar immunbrist vidareutvecklas och människor lever längre än tidigare.
Medfödd immundefekt kan till exempel bero på problem i den cellulära immuniteten eller svag förmåga att producera antikroppar. Den egna läkaren vet bäst vilken betydelse en medfödd immunbrist har när vaccination övervägs.
Till exempel personer med immunbrist som får substitutionsbehandling med antikroppar behöver sällan vaccineras: de givna antikropparna ger i allmänhet ett tillräckligt infektionsskydd, vaccinsvaret kan förbli svagt under behandlingen och ibland kan vaccinet rentav tära på de skyddande antikroppar som personen fått.
Immunbristen kan vara mild, stark eller riktad bara mot vissa sjukdomsalstrare.
Vissa sjukdomar eller olika behandlingar kan förorsaka en mild form av immunbrist. I sådana fall kan man överväga att även ge vaccin som innehåller levande försvagade sjukdomsalstrare.
Vissa sjukdomar, t.ex. försämrad funktion av mjälten eller bortopererad mjälte, kan försvaga immunförsvaret bara mot vissa specifika sjukdomsalstrare. En del sjukdomar och läkemedelsbehandling kan påverka kroppens immunförsvar mycket starkt.
Vaccination vid rätt tidpunkt ger bästa möjliga skydd
När vaccinationerna sker vid rätt tidpunkt är de trygga och ger de det bästa möjliga skyddet. När beslutet om vaccination har fattats, beakta då anvisningarna nedan vid planeringen av vaccinationsschemat.
- Sträva till att ge behövliga vacciner innan den egentliga läkemedelsbehandlingar inleds.
- Vaccinera minst 1–2 veckor före en intensiv behandlingsperiod.
- Då man planerar t.ex. en transplantation, stamcellstransplantation eller medicinering som orsakar kraftig immunsupression skall man ge icke levande-vacciner senast 2 veckor, och levande vaccin senast 4 veckor, före ingreppet eller inledd behandling.
- Vaccinera helst under pauser i behandlingen.
- Försök vaccinera då sjukdomen är stabil.
Om den som skall vaccineras redan har påbörjat biologisk läkemedelsvård (t.ex. rituximab eller okrelizumab) som kraftigt försvagar immunförsvaret skall man flytta fram vaccinationerna för vissa vaccin som innehåller levande försvagade sjukdomsalstrare. Läkemedelsbehandlingen skall pausas om vaccinationen t.ex. behövs på grund av en resa.
Se även:
- Instruktioner som finns under rubriken Levande försvagade vaccin för personer med immunbrist
- Uppehåll i läkemedelsbehandling mot reumatism eller minskad behandling
Det finns endast knapphändiga forskningsrön kring den skyddseffekt som vacciner ger upphov till hos personer med immunbrist. Ibland är det bra att kontrollera vaccinsvaret genom att mäta antikroppsnivån i serumet, till exempel om det finns risk för exponering inom småbarnspedagogiken eller på grund av en resa.
Kortikosteroiddoser som märkbart försvagar immunförsvaret
| Preparat |
vikt över 10 kg mg/dygn |
vikt under10 kg mg/kg/dygn |
|---|---|---|
| Hydrokortison |
100 |
10 |
| Prednisolon |
20 |
2 |
| Prednison |
20 |
2 |
| Metyliprednisolon |
16 |
1,6 |
| Dexametason |
2 |
0,2 |
Läkemedelsbehandling som sällan orsakar immunbrist med ökad infektionskänslighet
Man kan oftast ge levande och icke-levande vaccin som vanligt då det gäller:
- lokal takrolimusvård
- lokal kortikosteroidvård på huden eller preparat som tillåter huden att andas
- kortisoninjektion i en led (intraartikulär), i en bursa eller i området runt en sena
- kortvarig vård under två veckor med kortikosteroidpreparat, oberoende av dosen
- långvarig vård med snabbverkande steroider då den genomsnittliga dygnsdosen är mindre än den som nämns i tabellen (Se tabellen om kortikosteroiddoser som märkbart försvagar immunförsvaret i avsnittet Vaccination vid rätt tidpunkt ger bästa möjliga skydd)
Vilka vacciner rekommenderas för personer med immunbrist?
Personer med immunbrist kan ges alla icke-levande vacciner. Skyddet som vaccinen ger är viktigt.
Observera att det finns restriktioner för användande av levande försvagande vaccin (Se Levande försvagade vaccin för personer med immunbrist)
För personer med immunbrist är en del av de rekommenderade vaccinen gratis som en del av vaccinationsprogrammet. Vissa vaccinationer betalas av den vårdande enheten eller av klienten själv.
För personer med immunbrist rekommenderas
- influensavaccination
Influensavaccination av personer som hör till riskgrupper på grund av sjukdom eller behandling - coronavaccinationer
Riskgruppen för allvarlig coronasjukdom
Coronavaccination för personer med kraftig immunbrist - pneumokockvaccinationer
Pneumokockvaccinationer för riskgrupper
Dessutom rekommenderas vaccination mot meningokocker för en del personerna med immunbrist
Vaccin mot meningokocker
Levande försvagade vaccin för personer med immunbrist
Vaccin som innehåller levande försvagade sjukdomsalstrare får inte ges till personer med svår immunbrist.
Då man tar beslut om vaccination av en person med lindrigare immunbrist skall nyttan av vaccinationen vägas mot
- risken att patienten insjuknar i en sjukdom som förorsakats av det försvagade vaccinviruset
- riskerna för den vaccinerade att insjuknar i den ursprungliga sjukdomen.
Vissa biologiska läkemedelsbehandlingar (t.ex. rituximab och okrelizumab) kan kraftigt försvaga kroppens motståndskraft. Om en sådan behandling redan har påbörjats måste medicineringen avbrytas innan personen kan få ett levande försvagat vaccin (se avsnittet Vaccination vid rätt tidpunkt ger bästa möjliga skydd)
Behandling med höga kortikosteroiddoser
Levande försvagade vaccin ges vanligtvis inte samtidigt med långvarig behandling med höga kortikosteriddoser.
T.ex. MPR, vaccin mot vattkoppor eller gula febern skall primärt ges före en långvarig behandling med höga kortikosteroiddoser påbörjas.
Kortikosteroid anses förorsaka en märkbar immunbrist om
- prednisolon- eller annan kortikosteroibehandling fortgår minst två veckor och
- dygnsdosen är ≥20 mg (för barn som väger under 10 kg 2 mg/kg) prednisolon eller motsvarande dos av annan kortikosteroid.
MPR- eller vattkoppsvaccin
Det kan finnas behov för riskanalys då man planerar t.ex. MPR- eller vattkoppsvaccinationer.
Om det inte finns uppgifter om genomgångna MPR-sjukdomar, vattkoppor eller vaccinationer kan man kontrollera skyddet genom att mäta antikropparna före vaccineringen.
Vaccin mot tyfoidfeber
Man kan individuellt överväga användning av levande försvagat Vivotif-vaccin om
- den som skall vaccineras inte har kraftig immunbrist och
- risken för tyfoidfeber är betydande.
Bakterierna som finns i Vivotif-vaccinet är programmerade att förlora sin förmåga att dela sig, vilket gör att risken för tyfoidfeber är mycket liten.
Apoteken tillhandahåller dessutom ett vaccin mot tyfoidfeber med namnet Typhim Vi, som inte innehåller levande bakterier.
Vaccin mot tyfoidfeber (Resenärens hälsoguide, på finska)
Vaccin mot influensa som ges som nässpray
Nässprayvaccinet kan ges till personer med lindrig immunbrist. Vaccinet skall däremot inte ges till personer med kraftigt nedsatt motståndskraft.
Kontraindikationer och försiktighetsmått vid influensavaccinationer
Vaccination av närstående till personer med immunbrist
Man kan indirekt skydda en person med immunbrist genom att vaccinera närstående. Med närstående avses personens familjemedlemmar och andra som har mer kontakt än vanligt med personen.
En del av vaccinerna är sådana att de inte rekommenderas till de närstående till en person med immunbrist.
