Vaccin mot difteri, stelkramp och kikhosta (dtap) för unga och vuxna

Vaccinet skyddar mot difteri och stelkramp (tetanus), kikhosta och förebygger allvarliga följdsjukdomar 

Sidans innehåll

Vem får dtap-vaccin?

Vaccinet ges i form av boostervaccination till unga i åldern 14–15 år och vid 25 års ålder som en del av det nationella vaccinationsprogrammet. Personer födda 1993 och senare har rätt att få dtap-vaccinet vid 25-års ålder. Om vaccinet inte getts i den åldern får även man ge det senare.

När ett barn i skolåldern behöver en boosterdos på grund av ett olycksfall rekommenderas dtap-vaccinet. 

Personer födda före 1993 får dtap-vaccinet gratis endast om de arbetar inom hälso- och sjukvården. Enligt paragraf 48 i lagen om smittsamma sjukdomar (1227/2016) behöver en person som arbetar på  social-, hälso- och sjukvårdens verksamhetsenheter skydd mot kikhosta, om personen kontinuerligt sköter barn som är yngre än 12 månader.

Vaccinet kan även ges till studerande som skall påbörja en långvarig arbetspraktik i en verksamhetsenhet inom social- och hälsovården där barn som är yngre än 12 månader vårdas. 

Vaccinet kan också ges till andra vuxna om de utöver ett skydd mot difteri och stelkramp behöver ett skydd mot kikhosta. I det fallet betalar personen själv vaccinet.

Vilket vaccin används och vad innehåller det?

Inom ramen för det nationella vaccinationsprogrammet används vaccinet Triaxis. Vaccinet innehåller inga levande sjukdomsalstrare.

  • Aktiva substanser i vaccinet är toxoider från de bakterier som orsakar difteri, stelkramp och kikhosta. Toxoider är bakteriegifter som behandlats så att de är ofarliga. Därtill innehåller vaccinet små beståndsdelar av kikhostebakterien.
  • Vaccinets förstärkningsämne består av aluminiumföreningar.
  • Hjälpämnen är renat vatten.
  • Vaccinet innehåller en liten mängd fenoxietanol som konserveringsmedel

Triaxis-vaccinet (Lääkeinfo.fi)

I vaccinförpackningen finns noggrannare anvisningar om beredningen av vaccinet.

Dosering och vaccinationsschema

Vaccindosen är 0,5 ml. Inom ramen för det nationella vaccinationsprogrammet ges en dos av vaccinet vid 14–15 års ålder och en dos vid 25 års ålder. 

För personal vid social-, hälso- och sjukvårdens enheter som kontinuerligt arbetar med barn under ett år ges dtap-vaccinet med 5 års mellanrum.

Eftersom skyddseffekten sjunker inom 3-4 år, lönar det sig att ge dtap-vaccinet strax innan praktikperioden börjar till studerande som skall börja på arbetspraktik i en enhet meddär det finns 12  månader gamla barn.

Observera:

  • Minimiintervallen för stelkrampsboosterdoserna är 2 år. 
  • Om vaccinationsgrundserien för difteri-stelkrampsskyddet inte är slutfört, och personen i fråga skall börja jobba eller påbörja en lågvarig arbetspraktik bland spädbarn, kan en dT-vaccindos ersättas med en dtap-vaccindos.
  • En dos dtap-vaccin räcker även om personen i fråga skulle ha grundvaccinerats med enbart dT-vaccin. Man behöver inte bygga upp skyddet mot kikhosta med tre doser för en enskild arbetstagare. 
  • Om klienten har fått ett sår med stor risk för stelkramp skall du ge en boosterdos om det gått mer än 10 år sedan föregående vaccination
    Förebyggande av stelkramp vid olycksfall
  • dtap-vaccin kan vid behov ge även till gravida.

 Även den som planerar graviditet eller är gravid kan ta dtap-vaccin. Antikropparna mot kikhosta som bildat hos modern överförs under graviditeten till barnet och skyddar den nyfödda speciellt under den mest känsliga tiden. I en del länder rekommenderas dtap-vaccinet till alla gravida. I Finland har motsvarande rekommendation inte getts. 

I Finland har kikhostefallen bland spädbarn varit sällsynta. Kikhostevaccinationerna och boostervaccinationerna av de andra åldergrupperna och målgrupperna skyddar de allra yngsta barnen. Om det förekommeren  kikhosteeidemi  tidigareläggs  dessutom den första dosen av det femvalenta vaccinet. 

Tilläggsanvisningar:

Vaccinationsanvisningar

Vaccinet ges intramuskulärt (IM) i överarmens deltamuskel. Vaccinet får inte ges i skinkan.

Att observera:

Påskyndat vaccinationsprogram och avvikelser

Vilka är vaccinets kontraindikationer och försiktighetsåtgärder?

Alla behöver ett skydd mot stelkramp. Det är viktigt att man inte låter bli att ge vaccinet på för lätta grunder. 

Senarelägg planerad dtap-boostervaccination, om personen har feber eller en infektion med feber. Ibland måste dtap-vaccin ges trots att personen har feber, till exempel i samband med ett smutsigt djupt sår.

Vilka är fördelarna med dtap-vaccinet?

Vaccinet stärker det skydd mot difteri, stelkramp och kikhosta som barnen fått då de vaccinerats med det fem- och fyrvalenta vaccinen vid rådgivningen. 

Vaccinets skyddseffekt mot stelkramp och difteri är utmärkt. 

Stelkramp

Stelkramp är en smärtsam sjukdom som leder till krampanfall och andningsproblem. I Finland insjuknar varje år i genomsnitt en äldre, bristfälligt vaccinerad person i klassisk stelkramp. Utan vaccinationer skulle det fortfarande förekomma flera tiotals fall varje år. 

Ett skydd mot stelkramp behövs i alla åldrar. Den flockimmunitet som uppstår av att människor i omgivningen är vaccinerade skyddar inte mot stelkramp, eftersom sjukdomen inte smittar mellan människor. Vaccinet hjälper kroppen att försvara sig mot giftet som stelkrampsbakterien utsöndrar.

Difteri

Vaccinet hjälper kroppen att försvara sig mot giftet som difteribakterien utsöndrar. Vaccinet hindrar inte difterin från att smitta, men det skyddar utmärkt mot svårt sjukdomsförlopp och allvarliga följdsjukdomar efter difteri.
Vad är difteri?

Kikhosta

Kikhostevaccinets skyddseffekt är i bästa fall omkring 80 procent. Skyddet som vaccinet ger försvagas efter cirka 3-4 år. 

Tack vare heltäckande vaccinationer förekommer inte längre utbredda epidemier av kikhosta i vårt land. Lokala epidemier förekommer fortfarande och de kan vara livshotande för småbarn som saknar skydd eller har ett bristfälligt skydd. 

Vilka biverkningar kan dtap-vaccinet ha?

Allvarliga biverkningar, såsom anafylaktisk reaktion, är mycket ovanligt.
Anafylaxi och misstänkta anafylaxisymtom

De vanligaste biverkningarna är lokala reaktioner i injektionsområdet, illamående och lätt feber. Också andra övergående allmänna symtom kan förekomma, till exempel muskelvärk, muskelstelhet och huvudvärk.

Eksem, hög feber och steril abscess vid injektionsstället är sällsynt.

Lokala och allmänna symtom är vanligare om boostervaccinationer ges med korta intervall. Lokala och allmänna symtom utgör inget hinder för fortsatt vaccination. Symtomen kan behandlas med febernedsättande och smärtstillande läkemedel, till exempel ibuprofen och naproxen.
Lokala symtom i den vaccinerade kroppsdelen

dtap-vaccinets historia i vaccinationsprogrammet

Vaccin infördes i Finlands nationella vaccinationsprogram 2003 och gavs då till 6-åringar. 

Efter förnyelsen av vaccinationsprogrammet 2005 gavs det till barn födda före 1997 vid 11–13 års ålder. Sedan 2011 har dtap-vaccinet getts vid 14–15 års ålder för barn födda 1997 och senare. 

Värnpliktiga som ryckerDe som påbörjat sin militärtjänstgöring in har fått dtap-vaccinet sedan 2012. Sedan 2015 har dtap-vaccinet erbjudits dem som rycker inpåbörjar sin militärtjänstgöring, om föregående dT- eller dtap-vaccindos gavs givits för över 5 år sedan. 

Sedan 2018 har vaccinet getts till 25-åringar.

När inleddes de olika vaccinationerna i Finland?

I detta avsnitt

Uppdaterad: