Arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte – Delrapport om kommunenkäten

Kvalitetsbeskrivning

Kvalitetsbeskrivningen för statistiken över Arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte innehåller en bedömning av hur tillförlitlig statistiken är och hur väl den lämpar sig för olika användningsändamål utgående från rekommendationen om kvalitetsbeskrivningar för Finlands officiella statistik (FOS).

Statistikuppgifternas relevans

Institutet för hälsa och välfärd (THL) samlar vart tredje år in kommunal information som kompletterar Statistikcentralens statistik över kommunernas ekonomi och verksamhet. Uppgifterna gäller tjänsterna för äldre och funktionshindrade personer, barndagvården, den sociala kreditgivningen och arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte. Enkäten innehåller frågor om nya tjänster och omständigheter som man regelbundet behöver sådan information om och som inte går att samla in vid den fortlöpande insamlingen av statistikdata. 

Informationen behövs för bland annat planeringen och beslutsfattandet. Insamlingen av uppgifter grundar sig på lagen om statistikväsendet vid forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården (409/2001).

Metodbeskrivning

Enkäten genomfördes elektroniskt. Kommunerna tillsändes per e-post länkar till elektroniska frågeformulär om tjänsterna inom olika avsnitt. Uppgifterna begärdes enligt kommun, även om hela social- och hälsovårdsväsendet skulle ha lagts ut på en annan kommun eller samkommun. De kommuner som inte hade besvarat alla avsnitt inom utsatt tid fick enkäten på nytt per e-post. Dessutom fick kommunerna efter påminnelse per e-post också preciserade påminnelser med e-post och per telefon. Statistiken baserar sig på de svar THL mottagit senast 15.6.2017.st. Dessutom fick kommunerna efter påminnelse per e-post också preciserade påminnelser med e-post och per telefon. Statistiken baserar sig på de svar THL mottagit senast 15.6.2017.

Uppgifternas riktighet och exakthet

Avsnittet om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte besvarades år 2016 av 292 kommuner (290 kommuner år 2013). Totalt svarade 93,3 procent (90,6 procent år 2013) av kommunerna på enkäten. I de svarande kommunerna fanns 97,9 procent (96,6 procent år 2013) av landets befolkning.

Följande 19 kommuner besvarade inte kommunenkäten om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte 2016 (28 kommuner år 2013): Borgnäs, Brändö, Eckerö, Finström, Geta, Hammarland, Hirvensalmi, Strömsdal, Kärkölä, Lumparland, Mariehamn, Mäntsälä, Padasjoki, Polvijärvi, Reisjärvi, Ruovesi, Saltvik, Simo, Viitasaari. En möjlig orsak är att statistikföringspraxisen är oklar när det gäller tjänster som tillhandahålls av samkommuner.

En möjlig orsak är att statistikföringspraxisen är oklar när det gäller tjänster som tillhandahålls av samkommuner eller i samarbete med arbets- och näringsbyrån.

Tabell 1. Bortfallsanalys (enkäten 2013 och 2016) (pdf, 78 kt)

Alla kommuner besvarade inte alla frågor vilket innebär att täckningen varierar från fråga till fråga. Många kommuner statistikför inte separat antalet aktiveringsplaner som innefattar arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Därmed kan uppgifterna inte direkt rapporteras ur datasystemen och kräver mycket manuellt arbete.

Vissa kommuner betonade att siffrorna som gäller aktiveringsplanerna har fåtts från arbets- och näringsbyråernas informationssystem URA, vilka enbart visar de aktiveringsplaner som utarbetats på arbets- och näringsbyråerna. Ur dessa kan man inte separat läsa antalet aktiveringsplaner som innehåller arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, och inte heller får man ur servicecentren för arbetskraftens TYPPI-system utkört antalet aktiveringsplaner. En del kommuner funderar på hurdana anteckningar det borde göras i kunddatasystemen, för att man ska få de nödvändiga uppgifterna.  I allmänhet har i antalet aktiveringsplaner medräknats endast de planer som utarbetats på arbetskraftbyråer och där en socialarbetare deltagit. Många kommuner betonar samarbetet mellan kommunens egna kunddatasystem och datasystemen hos servicecentren för arbets- och näringsbyråerna.

Eftersom kommunerna själva har beslutat hur uppgifter ska rapporteras (inga uppgifter, uppgifter som är inriktade på en underkategori) har denna lösning accepterats som sådan för THL och ingen mekanisk harmonisering av fördelningen av uppgifterna har gjorts.  I detta fall har täckningen av den frågespecifika informationen beräknats utifrån om kommunen har svarat på något av alternativen i frågan, vilket har uteslutit kommunerna som till exempel anger det totala antalet planer/kunder i övriga upplysningar -fråga i blanketten, men inte vill rikta in sig på något av alternativen i frågan.

Det fanns också en viss förhoppning om att frågorna skulle klargöras. I frågan om antalet aktiveringsplaner var det till exempel oklart exakt om aktiveringsplanerna för samma person under året skulle ha registrerats separat som deras egna planer (vanligtvis var detta inte fallet).

Enligt vissa kommuner klassificeras kategorin rehabiliteringsverksamhet (kommunens egen verksamhet/inköpstjänster) som ideella organisationer som får direkt kommunalt stöd utan separat köpserviceavtal (som vanligtvis omfattas av köpeavtal). Om kommunens egen verksamhet och inköpstjänster inte registrerades separat löste de flesta kommuner som stötte på det senare problemet genom att registrera alla uppgifter som en del av kommunens egen verksamhet.

I synnerhet i fråga 12 där man frågade om den vanliga längden för en period av arbetsverksamhet, betonade kommunerna problemet med rangordningen, eftersom de olika periodalternativen inom arbetsverksamheten var lika vanliga.  Också i frågorna 15 (orsaker till att arbetsverksamhet avböjdes), 17 (orsaker till att arbetsverksamhet avbröts) och 18 (övergång efter period med arbetsverksamhet) förekom problem med rangordningen. På grund av detta eftersträvar man i denna enkät att rapportera resultaten, så att två de vanligaste alternativen alltid kan anges som likvärdiga.

Frågorna om antalet personer som hade avböjt arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte och som hade avbrutit denna hade de svagaste svarsandelarna i procent. Vissa kommuner meddelade att frågor om avböjningar inte passar med deras rutiner, eftersom avböjningar vid arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte framgår redan tidigare under processen och att man inte får med tvång fatta ett beslut som denna person avböjer redan i planeringsskedet. Eftersom klienterna dessutom kommer med remiss till arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, ska i varje remiss finnas klientens samtycke och därför har arbetsverksamhetsinstruktörerna inte någon vetskap om avböjanden.

På grund av att frågorna gällde tjänster om vilka det saknas fortlöpande uppgifter bör enkätresultaten betraktas som riktgivande. De efterfrågade uppgifterna kan nödvändigtvis inte plockas ur kommunernas datasystem, varför en del kommuner har svarat utifrån en uppskattning. Man bör därtill beakta att vissa begrepp i anslutning till objekten fortfarande är oetablerade vilket kan ha lett till olika tolkningar.
 

Uppgifternas aktualitet och rättidighet

Kommunenkäten är en statistikrapport som Institutet för hälsa och välfärd sammanställer vart tredje år. 

Statistikens enhetlighet och jämförbarhet

Enkäten om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte genomfördes första gången 2010. 

Basuppgifterna i omfattningen av arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte för 2010 och 2013 frågades på ett jämförbart sätt, men omfattningen av den information som man fått var 2013 större än under föregående datainsamling, så uppgifterna är inte nödvändigtvis helt jämförbara. På grund av detta har man i bilagetabellerna alltid haft som mål att foga till svarsbortfallet per fråga. Dessutom ledde preciseringen av klassificeringen 2013 i frågorna 15 och 17 tillsammans med den låga svarsprocenten i fråga 15 till att uppgifterna i fråga 15 (orsaker till att arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte avböjdes) rapporterades endast för 2013.

Sakinnehållet utvidgades i enkäten 2013, så att man utifrån enkäten bättre ska kunna utvärdera arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte. Som nya frågor i enkäten bads om bedömningar om hur personer styrs till arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, hur arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte anordnas (köpta tjänster vs egen verksamhet), formerna av arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (exempelvis arbetsverksamhet i sysselsättningsenheter osv.), perioder med arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte och upprepningar av dem samt vad klienterna fortsätter med efter perioden med arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. (Se frågeblanketten)

Efter början av 2014 personer som faller inom lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen har hänvisats till sektorsövergripande samservice.  Detta avses en modell för samverkan där arbets- och näringsbyrån (TE-byrån), kommunen och Folkpensionsanstalten tillsammans om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte och som har hänvisats till sektorsövergripande sysselsättningsprocessen där den sektorsövergripande sysselsättningsplanen ersätter aktiveringsplanen. Därefter aktiveringsplanerna har inte mera fåtts från arbets- och näringsbyråernas informationssystem, och olika kommuner har tolkat antalet aktiveringsplaner på olika sätt för sektorsövergripande sysselsättningsplaner på grund av undersökningens gamla formulering. Vissa kommuner har räknat dem med (om du har fått denna information från TE informationssystem), vissa har varit föremål för bokstavligen ändra storlek på arbetsaktiviteter i aktiveringsplaner som gjorts i kommunen.

År 2016 enkäten utvidgas med en fråga (10b) för att klara grunden för hänvisning till arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte enligt servicebehovet.
 

Tillgången till uppgifterna och deras tydlighet

De viktigaste resultaten sammanställs i en statistikrapport, som publiceras på THL:s webbsidor.

Uppdaterad: