Difteri

Vad är difteri?

Difteri är en inflammation i svalg, struphuvud, näsa eller huden som orsakas av bakterien Corynebacterium diphtheriae.

Den sjukdomsalstrande förmågan hos C. diphtheriae grundar sig framför allt på det gift eller toxin bakterien producerar, som kan orsaka lokala vävnadsskador och därmed allvarliga komplikationer, som nerv- och hjärtmuskelinflammation.

Människan är den enda kända värden för bakterien C. diphtheriae.

C. ulcerans och C. pseudotuberculosis kan också producera toxin och därmed orsaka en sjukdom som påminner om difteri. C. ulcerans finns hos många däggdjur. C. pseudotuberculosis påträffas däremot i regel hos idisslare och orsakar väldigt sällan sjukdom hos människor.

Hur smittar difteri?

C. diphtheriae smittar mellan människor via sekret från luftvägarna, som nässlem och spott, och via sårsekret. För att smittas krävs nära kontakt med en person som är sjuk eller bär på bakterien.

C. ulcerans kan till exempel smitta från hund, katt eller nötkreatur till människan. Det har också beskrivits fall där obehandlad mjölk har orsakat smitta. Det är väldigt osannolikt att C. ulcerans eller C. Pseudotuberculosis smittar mellan människor.

Inkubationstiden för difteri är vanligen 2–5 dygn, men kan också vara 1–10 dygn. Symtomfria personer och personer med en obehandlad infektion kan sprida smittan i flera veckor, ibland under flera månaders tid.

Hur förebyggs difteri?

Difteri förebyggs genom vaccination.

Vaccinet mot difteri har hört till det nationella vaccinationsprogrammet sedan 1943. I Finland är vaccinationstäckningen hos barn och unga hög och de har ett mycket bra skydd mot difteri.

Kombinationsvaccin mot stelkramp, difteri, kikhosta, polio och Hib

Åtgärdsanvisning för difterifall

Vilka är symtomen på difteri?

Difteri i luftvägarna kan förekomma i näsan, svalget eller struphuvudet.

Den vanligaste formen är difteri i svalget, och de första symtomen på det är följande:

halsont
svårigheter att svälja
illamående
feber

Det inflammerade området är svullet och täcks vanligtvis av tjocka beläggningar på slemhinnan som är gråa eller mörka på grund av blödning och som när de sträcker sig till luftstrupen och luftrören kan täppa till luftvägarna.

Den hudinflammation som difteri orsakar framträder oftast som ytliga sårigheter täckta av en gråbrun beläggning och påminner om svinkoppor. Bakterien kan också få fäste i ett utslag, en hudskada eller i ett kroniskt sår.

Difteri kan också orsaka inflammation i andra slemhinne- och hudområden, såsom i

genitalieområdet
ytterörat
ögats bindhinna

En person utan symtom kan bära difteribakterien i nässvalget. Det finns ingen exakt information om hur vanligt bärarskapet är.

Vilka är följdsjukdomarna och konsekvenserna av difteri?

Toxinet kan bland annat skada hjärta, njurar och perifera nerver vilket kan leda till hjärtmuskel- och njurinflammation och nervinflammation som orsakar förlamning.

I västerländska länder avlider 5–10 procent av difteripatienterna. De som överlever följdsjukdomarna är vanligen helt återställda inom några månader, och vanligtvis är hjärtmuskel- och nervskadorna inte bestående.

Hur konstateras difteri?

Diagnosen difteri grundar sig på laboratorieundersökningar.

Difteri verifieras genom odling av bakterier från svalg eller annat infekterat område samt med toxinproduktions- och PCR-tester. Dessutom kan ett blodprov tas (serumpar) för att mäta nivån av antikroppar mot difteri.

Laboratorieundersökningar av difteri

Hur behandlas difteri?

Hörnstenen i behandlingen av difteri är difteriantitoxin eller motgift.

Dessutom behandlas sjuka med antimikrobiella läkemedel för att bromsa produktionen av toxin och för att förebygga fortsatt smitta.

Eftersom den som har haft sjukdomen inte har garanterad immunitet mot den i framtiden, rekommenderas en vaccinationsserie mot difteri även för dem som har haft sjukdomen.