Meningokock

Vad är meningokocker?

Meningokocker, dvs. Neisseria meningitidis, är bakterier som kan orsaka allvarliga inflammationssjukdomar som hjärnhinneinflammation och blodförgiftning. 

De flesta sjukdomsfallen är enskilda, men meningokocker kan också orsaka utbredda epidemier. 

Meningokocker delas in i 12 grupper utifrån den polysackaridkapsel som omger bakterien. De viktigaste av dessa grupper är A, B, C, W, X och Y. De vanligaste grupperna i Finland är B, C och Y. 

Hur smittar meningokocker?

Meningokocker överförs via dropp- och kontaktsmitta från en symtomfri person som har bakterien i svalget eller från en patient som uppvisar symtom. För att få smittan krävs det nära kontakt. 

Följden är oftast ett symtomfritt svalgbärarskap som varar i några månader och som inte kräver några åtgärder. Svalgbärarskap uppträder hos cirka 5–10 procent av befolkningen. 

En liten del av de smittade kan utveckla en allvarlig infektion, vanligtvis 3–4 dygn efter smittillfället. 

Hur kan meningokockinfektioner förebyggas?

Meningokockinfektion förebyggs genom profylax för närkontakter, dvs. antibiotikaprofylax, och vid behov genom vaccinationer. 

Vacciner mot meningokocker erbjuds avgiftsfritt i det nationella vaccinationsprogrammet fr.o.m. augusti 2020 till personer som hör till specifika medicinska riskgrupper. Vaccinerna används även för personer i närkontakter med meningokockfall, tillsamman med profylaktisk antibiotikamedicinering, för att förebygga smittspridning.

Vaccinationsskydd mot grupp A, C, W och Y-meningokocker erbjuds gratis till männen och de frivilliga kvinnorna som inleder sin militärtjänstgöring. 

Meningokockvaccin rekommenderas utifrån en individuell riskbedömning även för vissa resenärer. 

Vilka är symtomen på en meningokockinfektion?

Typiskt för en meningokockinfektion är akut insjuknande och försämrat allmäntillstånd. Inom bara några timmar kan den insjuknade behöva intensivvård. 

En infektion som inte behandlas leder nästan alltid till döden. Trots antibiotikabehandling och intensivvård avlider i genomsnitt var tionde patient. 

Symtomen på en meningokockinfektion är 

  • plötslig, hög feber
  • huvudvärk
  • nackstelhet
  • ljuskänslighet
  • snabbt försämrat allmäntillstånd
  • punktformade blödningar i huden. 

Patienten kan också må illa, kräkas och vara förvirrad. 

Vid misstanke om en allmäninfektion orsakad av meningokocker ska man omedelbart söka sjukhusvård.

Meningokockinfektioner kan uppträda hos personer i alla åldrar, men de är vanligast hos små barn och unga vuxna. 

Infektioner orsakade av meningokocker är mycket allvarliga. Hjärnhinneinflammation, bakteremi eller blodförgiftning, dvs. sepsis, kan uppträda enskilt eller samtidigt hos samma patient.

Dödligheten vid hjärnhinneinflammation är en av tio insjuknade och vid allmäninfektion så hög som tre av tio insjuknade. 

Vilka är följdsjukdomarna och konsekvenserna av en allvarlig meningokockinfektion? 

Bakteriell hjärnhinneinflammation kan skada hjärnan och orsaka bestående neurologiska skador, som hörselskador. Den kan också orsaka inlärningssvårigheter och epileptiska anfall. 

De allvarligaste komplikationerna av blodförgiftning är

  • chock och blodcirkulations- och koagulationsstörningar i samband med den 
  • nedsatt njurfunktion
  • sänkt surhetsgrad i blodet
  • nedsatt lungfunktion. 

I svåra fall kan man behöva amputera en arm eller ett ben om blodförgiftningen har orsakat kallbrand. 

Om personen på grund av svår septisk chock utvecklar en reaktion som kallas multiorgansvikt, är sannolikheten stor att personen dör.

Hur konstateras en meningokockinfektion?

Meningokocker kan konstateras i blod och ryggmärgsvätska genom odling eller en metod som påvisar antigener eller nukleinsyra. 

Om det vid färgning konstateras gramnegativa diplokocker i ryggmärgsvätskan eller i annan normalt steril vätska, är det sannolikt fråga om meningokocker.

THL gör närmare undersökningar av alla meningokockstammar som isolerats från blod och ryggmärgsvätska.
Laboratorieundersökningar av meningokocker vid THL (på finska)

Hur behandlas en meningokockinfektion?

Behandlingen av en meningokockinfektion bör inledas så snart som möjligt och det kräver alltid intravenös antibiotikabehandling på sjukhus. 

För att avhjälpa en eventuell chock ges patienten dessutom vätsketerapi.

Åtgärder efter att en meningokockinfektion konstaterats

Läkemedelsprofylax är nödvändigt för alla närkontakter till verifierade och sannolikt allvarliga fall av meningokockinfektion som har varit i kontakt med den insjuknade inom 10 dygn innan personen började visa symtom. 

Läkemedelsprofylax inleds så snabbt som möjligt, helst inom 24 timmar från det att fallet diagnostiseras. 

Om det är fråga om en bakterie som hör till grupp A, C, W eller Y, erbjuds personerna som får profylax även meningokockvaccin. 

Det finns även vaccin mot grupp B-infektioner.

Anvisning om profylax och vaccinationer vid meningokockfall (på finska)

Hur vanligt är det med meningokockinfektioner och hur sker uppföljningen?

I Finland är meningokockinfektioner numera mycket sällsynta; varje år konstateras cirka 20 fall. THL följer centraliserat upp förekomsten och typfördelningen av allvarliga meningokockinfektioner och deltar i nationella och internationella epidemiutredningar. 
Förekomsten av meningokocker i Finland (på finska)

Uppdaterad: