Dengueinfektion

Vad är dengue?

Dengue är en febersjukdom orsakad av denguevirus. Sjukdomen förekommer i stor utsträckning i tropiska och subtropiska områden. 

Det finns fyra olika serotyper av denguevirus. Viruset ingår i släktet flavivirus, som också omfattar bland andra TBE-virus, zikavirus och West Nile-virus. 

Människor och andra däggdjur fungerar som värdar för flavivirus, men viruset sprids mellan värdarna främst via myggor. Denguevirus har precis som till exempel zikavirus överförts från apor till människor.

Hur smittar dengue?

Denguevirus överförs till människor i första hand via myggor. 

Denguefeber sprids av de dagaktiva myggorna Aedes aegypti och Aedes albopictus, som tillhör Aedes-släktet. Samma myggor sprider även zika- och chikungunyavirus.

I tropikerna sprids sjukdomen främst av Aedes aegypti. Myggan har anpassat sig väl till urbana miljöer och söker såväl skydd som näring även inomhus. 

När myggan äter sticker den ofta flera människor, eftersom den lätt blir störd och då flyger vidare till nästa person för att suga blod. Därför kan en mygga smitta alla personer som bor i samma hus.

I sällsynta fall kan denguevirus också smitta 

• genom blod- eller organtransplantation
• genom kontaminerade nålar 
• från mamman till fostret.

Det finns fyra olika serotyper av denguevirus. 

Infektion av respektive serotyp ger ett livslångt skydd mot den serotypen. Den insjuknade utvecklar dock inget skydd mot övriga serotyper, utan samma person kan få dengueinfektion flera gånger i sitt liv.

Hur kan denguesmittan förebyggas?

Det effektivaste och enda sättet att förebygga denguesmitta är att skydda sig mot myggstick.

Mot stick skyddar bland annat

• myggmedel 
• myggnät 
• ljusa långärmade tröjor och långbyxor. 

Eftersom myggan som sprider denguevirus är aktiv dagtid måste man skydda sig mot mygg från soluppgången till solnedgången, vilket är motsatsen till hur man skyddar sig mot malaria.

Hur du skyddar dig mot myggstick (Resenärens hälsoguide, på finska)

Det första vaccinet mot dengue beviljades försäljningstillstånd 2015, men det är endast avsett för personer som är permanent bosatta i dengueområden. Vaccinet finns inte tillgängligt för resenärer. Man håller dock på att ta fram ett fungerande vaccin mot sjukdomen som även passar resenärer. 

Vilka är symtomen på denguefeber?

De flesta dengueinfektioner är helt symtomfria eller så är symtomen lindriga. 

När symtom förekommer är det vanligt med

• plötslig feber
• huvudvärk
• värk bakom ögonen
• muskel- och ledvärk
• hudutslag. 

Symtomen uppträder cirka 4–7 dygn efter smittillfället. Febern pågår vanligtvis i cirka 5–7 dagar. 

Andra symtom som förekommer är

• illamående
• lindriga andningssymtom
• blödningssymtom. 

Under återhämtningen kan den insjuknade drabbas av en flera veckor lång utmattning.

Vilka är följdsjukdomarna och konsekvenserna av denguefeber?

Allvarliga former av dengueinfektion kan utvecklas till blödarfeber (dengue haemorrhagic fever, DHF) eller chocksyndrom (dengue shock syndrome, DSS). Typiskt för dessa former av sjukdomen är allvarliga blödningar och utvidgade blodkärl. 

Sannolikheten att få en allvarlig form av denguefeber är högre för personer som har insjuknat i en dengueinfektion tidigare. De allvarliga formerna av dengueinfektion är sällsynta hos resenärer.

En resenär som misstänker att hen blivit smittad av denguefeber ska söka vård omedelbart, särskilt om hen får kraftiga symtom eller blödningssymtom. 

Lämplig behandling minskar avsevärt risken att dö i allvarliga former av dengueinfektion. Dödligheten i de allvarliga formerna av dengueinfektion är under 1 procent om infektionen behandlas, annars är dödligheten 20 procent.

Hur konstateras denguefeber?

Sjukdomen konstateras genom påvisning av antikroppar eller virusantigen i blodprov. 

Antikroppar kan konstateras senast en vecka efter insjuknandet. Antigen kan i regel påvisas under de första sjukdomsdagarna. 

Hur behandlas denguefeber?

Det finns ingen läkemedelsbehandling mot dengueinfektion, utan behandlingen är symtomatisk. 

Man bör inte välja icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel, till exempel ibuprofen, som febernedsättande medel eftersom de riskerar att öka blödningen. Paracetamol kan användas mot febern.

Hur vanligt är det med dengue och hur sker uppföljningen?

Före 1970 hade betydande dengueepidemier endast påträffats i nio länder. 

De senaste 50 åren har dock sjukdomen spridit sig snabbt, bland annat till följd av internationell turism och internationella transporter. Numera påträffas dengue i cirka 128 länder. 

Efter malaria orsakar dengue näst flest febersjukdomar världen över. Dengue förekommer mest i Asien, men det påträffas också många fall i Sydamerika och Afrika. I Europa orsakade dengueviruset en epidemi på Madeira 2012. Därtill har det rapporterats några enstaka endemiska smittfall i Europa, men sjukdomen förekommer inte permanent i Europa.

Dengueinfektioner i Finland

Dengue förekommer inte i Finland, men varje år diagnostiseras 35‒90 fall som smittats av dengue i utlandet.

År 2018 anmälde laboratorierna 56 fynd. Merparten av de insjuknade var över 15 år. 

Denguefall diagnostiserades under alla årstider, flest i januari–april. Av de insjuknade uppgavs 39 personer ha blivit smittade i Asien och en i Dominikanska republiken. Övriga insjuknade hade rest i flera länder. 

De flesta insjuknade blir smittade i Sydostasien, till exempel Thailand och Indonesien. Heltäckande information om smittländerna lämnas dock inte till registret över smittsamma sjukdomar.

Dengueinfektionerna hos finländska resenärer reflekterar hur risken varierar i målländerna, där större dengueepidemier förekommer periodvis.  

Dengue hör till de smittsamma sjukdomar vars mikrobfynd ska anmälas till det nationella registret över smittsamma sjukdomar av laboratorier.