Fågelinfluensa

Fågelinfluensavirus överförs inte lätt till människan och smittor förekommer mycket sällan. Hos människor orsakar fågelinfluensavirusen ofta en symtomfri eller lindrig luftvägsinfektion eller ögoninflammation, men infektionerna kan också orsaka allvarliga symtom.

I Europa har H5-fågelinfluensaviruset konstaterats hos fåglar sedan år 2020. Hos människor det har förekommit endast symtomfria smittor. Smittor från en människa till en annan har inte konstaterats.

För närvarande finns det inga tecken på att viruset sprids mellan däggdjur eller från däggdjur till människor. Till exempel hos sällskapskatter i Polen har man under sommaren 2023 konstaterat några fall av fågelinfluensavirusinfektioner, men människor har inte smittats i något av dessa fall.

Fågelinfluensa har spridit sig till flera finländska pälsfarmer under sommaren 2023. Resultaten från undersökningar av virusets arvsmassa tyder på att vilda fåglar, särskilt skrattmåsar, har varit den sannolika smittkällan. Viruset har orsakat hög sjuklighet och dödlighet hos pälsdjur, såsom rävar, blårävar, minkar och mårdhundar. 

Minkar är särskilt problematiska med tanke på risken för människors hälsa. Receptorerna i minkarnas luftvägar liknar receptorerna i människans. Därför kan minken fungera som en mellanvärd som anpassar fågelinfluensaviruset till däggdjur och därmed också till människan. På flera pälsfarmer har man konstaterat virus med mutationer som effektiverar virusets förökning i däggdjursceller. På vissa farmer har utbrotten varit omfattande. Det är möjligt att smittan har spridit sig inom farmerna. 

Ett annat orosmoment gäller människans egna influensavirus som också kan smitta till minkar. Om influensavirus från människor och fåglar smittar en mink samtidigt kan virusgenerna blandas. Då kan det uppstå en virusstam som är ny för människor, vilket höjer risken för en ny influensapandemi. 

Även fågelinfluensaepidemin hos täta och stora populationer av räv och andra pälsdjur på pälsfarmer är förknippad med en risk för att viruset ska anpassa sig bättre till däggdjur.

Viruset A(H5N1) som orsakat smittorna på pälsfarmer undersöks kontinuerligt för att hitta förändringar i arvsmassan som kan effektivera virusets förmåga att sprida sig i däggdjurspopulationer eller som tyder på att nya viruskombinationer håller på att uppstå. På grund av risken för en eventuell omfattande epidemi eller pandemi följer även internationella hälsovårdsmyndigheter och forskarsamfundet noggrant med fågelinfluensaläget på de finländska pälsfarmerna. 

För att skydda pälsfarmer mot influensa krävs ett effektivt skydd från fåglar och strikta hygienåtgärder för att förhindra att människor smittas av influensan via pälsdjur. Det är viktigt att personer med symtom i luftvägarna undviker att arbeta med pälsdjur om man inte känner till vad som orsakat infektionen eller om man vet att den orsakas av coronavirus eller säsongsinfluensa. 

Även om fågelinfluensaviruset A(H5N1) smittar dåligt till människan kan det ändå orsaka allvarliga infektioner som till och med kan vara dödliga. Därför är det viktigt att man på pälsfarmerna fäster särskild uppmärksamhet vid att skydda de personer som arbetar där eller annars kommer i kontakt med djuren. 

Mer information:

THL:s utlåtande: Anpassning av fågelinfluensaviruset till däggdjur måste stoppas och uppmärksamhet fästas vid personskyddet på pälsfarmer (THL:s Nyhet 9.8.2023)

Fågelinfluensan utgör en risk för folkhälsan - hälsosäkerheten på pälsfarmer måste förbättras (THL:s Pressmeddelande 4.8.2023)

Highly pathogenic avian influenza A(H5N1) virus infection on multiple fur farms in the South and Central Ostrobothnia regions of Finland, July 2023 (Eurosurveillance.org)

Livsmedelsverkets meddelande 21.7.2023: Smittkällan för fågelinfluensa hos pälsdjur har bekräftats vara en virusvariant som cirkulerar bland måsar

Efter att ha hamnat utanför kroppen förökar sig viruset inte längre utan det börjar så småningom dö. Viruset kan ändå en tid behålla förmågan att framkalla sjukdom, särskilt i sval och fuktig miljö. Upptorkning och värme förintar viruset snabbt.

Livsmedelsverket: Hur länge kan viruset behålla sin sjukdomsalstringsförmåga?

Det är möjligt att en människa blir smittad av material eller miljö som kontaminerats med djurets sekret. En mer sannolik smittväg är dock direkt från en infekterad fågel eller ett annat djur.

Människan smittas mycket sällan av influensavirus hos fåglar.

Anvisningar om vad ska man göra på Livsmedelsverkets webbplats:
Ofta frågad om fågelinfluensa (Livsmedelsverket)

Hos fåglar som har fågelinfluensa utsöndras viruset i avföringen, vilket förorenar lätt deras livsmiljö. Människan smittas mycket sällan av influensavirus hos fåglar. Det är dock möjligt att en människa blir smittad av en infekterad fågel, ett annat djur, material eller miljö som kontaminerats med djurets avföring. 
Det är fortfarande tryggt att bada i naturliga vattendrag.

Det är mycket osannolikt att viruset överförs till människan via naturvatten. Det är ändå bra att iaktta försiktighetsprincipen och inte bada vid stränder som ligger nära platser där massdödar bland fåglar har konstaterats.

Om ett stort antal döda fåglar påträffas på badstranden ska detta anmälas till kommuneveterinären.

Information om hur fågelinfluensa påverkar livsmedelssäkerheten finns på Livsmedelsverkets webbplats:
Kan man få fågelinfluensasmitta av livsmedel? (Livsmedelsverket)

Om djur eller förorenat ytvatten kommer in i brunnen kan det vara möjligt att få många olika sjukdomar. När brunnen har installerats och underhållits på behörigt sätt är det tryggt att använda vattnet. Att bli smittad med just fågelinfluensa från brunnsvatten är osannolikt.
Mer information om brunnsvatten

Du hittar mer information om bekämpning och uppföljning av fågelinfluensavirus hos husdjur och vilda djur på Livsmedelsverkets webbplats: 
Fågelinfluensa (Livsmedelsverket)

Det viktigaste är att undvika att röra vid sjuka eller döda fåglar, andra vilda djur samt ytor som fläckats med deras sekret.
THL:s meddelande 14.7.2023: Fågelinfluensasmitta hos vilda fåglar och pälsdjur – undvik kontakt med sjuka eller döda djur

Om du måste röra vid döda djur ska du iaktta god handhygien. Skydda dig med engångshandskar och efter du tagit av dem tvätta händerna noggrant med vatten och tvål och/eller använd handdesinfektionsmedel. Om möjligt, skydda dig med en mask eller andningsskydd och skyddsglasögon när du hanterar djur. Förstör skydden efter användningen.

Om du har rört vid ett sjukt eller dött djur och därefter får luftvägs- eller neurologiska symtom ska du kontakta hälso- och sjukvården och nämna eventuell exponering.

Anmäl massdöd av vilda fåglar till kommunveterinären.

Vid massdöd eller avlivning av djur är det mycket tillrådligt att använda skyddsutrustning. Skyddsutrustningen ska förstöras efter användningen.

Vaccin mot A(H5N1)-virus och vissa andra subtyper har utvecklats, men de är inte allmänt tillgängliga.

THL samarbetar nära med Livsmedelsverket och andra nationella och regionala myndigheter för att bekämpa fågelinfluensa. För närvarande är fågelinfluensa H5N1-situationen i första hand ett djurhälsoproblem.

THL ger anvisningar och rekommendationer för bekämpning av fågelinfluensasmitta hos människor. Dessutom rapporterar THL om risken som människor utsätts för till Världshälsoorganisationen (WHO) och Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) och konsulterar vid behov internationella organ och samarbetsnätverk.

• Livsmedelsverket är den nationella myndighet som ansvarar för bekämpningen och uppföljningen av fågelinfluensavirus hos husdjur och vilda djur.
  Livsmedelsverket: Fågelinfluensa
• Arbetshälsoinstitutet ger anvisningar till personer som observerar enstaka döda fåglar och spillning från dessa fåglar, samt för personer som kan utsättas för fågelinfluensa i sitt arbete.
  Arbetshälsoinstitutet: Skydd mot fågelinfluensa
• Jord- och skogsbruksministeriet och social- och hälsovårdsministeriet ansvarar för lagstiftningen om smittsamma sjukdomar.

THL följer upp eventuella smittor hos personer som exponerats för djur (fåglar eller pälsdjur) som smittats med H5N1-viruset och ger hälso- och sjukvårdspersonalen anvisningar om bekämpning av fågelinfluensasmitta och laboratorieundersökningar. Hittills har inga fall av fågelinfluensa konstaterats hos personer som exponerats för H5N1-smittade djur. 

Med de tillgängliga laboratoriemetoderna kan H5-infektioner snabbt identifieras och åtskiljas från andra influensa A-infektioner såsom säsongsinfluensa. 
Det är möjligt att identifiera i virusets arvsmassa mutationer som kan tyda på att viruset sprids mellan däggdjur. 

Jägare, människor som tränar sin hund, arrangörer av bruksprov för hundar och hundutbildare bör beakta den pågående fågelinfluensaepidemin i planeringen och genomförandet av sin verksamhet, så att risken för att hundar och människor smittas av fåglar och andra djur kan minimeras.

Enligt den epidemiologiska lägesbilden är det bara en del av viltet och de icke fredade vildfåglarna som kan smitta vidare fågelinfluensa.

Ytterligare anvisningar om jakt finns på Livsmedelsverkets webbplats:
Vanliga frågor om fågelinfluensa (Livsmedelsverket)

Skydda dig själv och jakthundarna på rätt sätt

Fågelinfluensavirus smittar som kontakt- och droppsmitta via slemhinnor i ögonen, munnen och luftvägarna.

Det bästa sättet att skydda sig är att iaktta god handhygien och skydda sig mot luftvägssekret från djur.

Utöver att skydda sig själv och sin hund bör man under den innevarande jaktsäsongen fästa uppmärksamhet vid åtgärder som minskar risken för att viruset sprids bland fåglar och rovdjur.

• Se till att hundarna inte får möjlighet att äta eller tugga på bytesdjur eller självdöda djur.
• Att inte utfodra vildfåglar samt hantera och förstöra döda måsfåglar och små rovdjur på rätt sätt minskar risken för att viruset sprids i djurpopulationerna.

Bekanta dig med bedömningen av risken som fågelinfluensaepidemin medför

THL har tillsammans med Livsmedelsverket bedömt i en nyligen publicerad riskanalys den risk som fågelinfluensaepidemin medför vid jakt.

• Bland vildfåglarna utgörs den viktigaste gruppen med tanke på fågelinfluensan av familjen Anatidae som består av dykänder (Aythyinae), simänder (Anatinae), ejdrar, dykänder, skrakar och gäss. Enligt den nuvarande bedömningen är risken för smitta vid andjakt till största delen densamma som under föregående jaktsäsong. Vid sjöar där massdödar bland måsar har konstaterats kan dock risken vara förhöjd.
• Smittorisken är störst med måsfåglar (särskilt gråtrut), som jagas av viltvårdsskäl. För dem som jagar mås är risken att smittas vid hantering av måsar klart större under den kommande jaktsäsongen än vad den var under den föregående. Det rekommenderas att man avstår från att jaga måsfåglar (gråtrut, havstrut).
• Risken för att en jägare får smittan av hjortdjur, gnagare, hardjur och vildsvin är mycket liten. När det gäller små rovdjur kan den dock anses vara större än under den föregående jaktsäsongen, eftersom små rovdjur sannolikt har mycket mer kontakt med måsar som dött av fågelinfluensa. Smittvägarna är desamma för däggdjur som för vildfåglar och icke fredade vildfåglar.

Mer information om riskerna med jakt på olika fåglar och däggdjur:
Riskanalys av fågelinfluensa under jaktsäsongen 2023 (pdf, 248 kb, på finska)

THL:s rekommenderade åtgärder vid jakt, hundträning och provverksamhet:

Jägare och andra människor som tillsammans med hundar kommer i kontakt med fåglar eller djur, såsom arrangörer av bruksprov för hundar och hundutbildare, bör beakta den pågående fågelinfluensaepidemin i planeringen och genomförandet av sin verksamhet, så att risken att hundar och människor smittas av fåglar och andra djur kan minimeras.

Rekommendationer gällande jaktevenemang och jaktverksamhet:

• Avstå från att jaga måsfåglar (gråtrut, havstrut). Om man skjuter måsar för att skydda en pälsfarm ska man iaktta särskilt god hygien när man hanterar fåglarna och förstöra dem så att de inte medför en risk för att eventuell smitta sprids till små rovdjur eller andra fåglar. Hundar ska inte användas för annat än spårning och apportering av skadade fåglar.
• Avstå från att utfodra vildfåglar eftersom det samlar fåglar på samma ställe, vilket ökar risken för att smittan sprids. Särskilt utfodring av fåglar som hör till änderna (speciellt simänder) kan öka kontakter mellan dem samt mellan dem och måsar, och därmed öka risken för att änder som ska jagas blir smittade. Det ökar i sin tur risken för att människor blir smittade.
• Vid utfodring av annat vilt ska man försöka minska fåglarnas tillgång till fodret till exempel genom att inte hälla ut fodret (spannmål, äpplen m.m.) direkt på marken och därmed locka dit stora flockar (måsar, kråkor). På detta sätt minskar man risken för smitta hos annat vilt som ska jagas och hos personer som sköter om utfodringen.
• Jägare och andra människor som tillsammans med hundar kommer i kontakt med fåglar eller djur, såsom arrangörer av bruksprov för hundar och hundutbildare, ska komma ihåg fågelinfluensa om de får symtom på luftvägsinfektion inom 14 dygn efter att ha hanterat fåglar.

Hygienanvisningar

• Fågelinfluensavirus smittar som kontakt- och droppsmitta via slemhinnor i ögonen, munnen och luftvägarna. Det bästa sättet att skydda sig är att iaktta god handhygien (skydda händerna och rengöra dem med tvål och vatten eller handsprit) och skydda sig mot luftvägssekret (skydda slemhinnor i ögonen, munnen och luftvägarna).
• Hygieniska arbetssätt (särskilt handhygien) och skyddsåtgärder är alltid viktiga när man hanterar vilt, men det är särskilt viktigt när det gäller måsfåglar, andfåglar och små rovdjur.

Skydd av jakthundar

• Avstå från att använda döda måsar för att träna hundarna.
• Avstå från att använda hundar för att jaga bort måsar, med undantag av spårning och apportering av skadade fåglar. I övrigt hämtas och förstörs skjutna fåglar av jägaren som skyddat sig på rätt sätt.
• Avstå från att ge okokta delar av bytesdjur till jakthundar.
• Se i synnerhet till att hundarna inte får möjlighet att äta eller tugga på bytesdjur eller självdöda djur. Iaktta hundens hälsa med tanke på eventuella symtom på fågelinfluensa.

För att få en korrekt epidemiologisk lägesbild behövs information om fågelinfluensa hos vilt. Lägesbilden utgör grunden för riskbedömningen och anvisningarna. Man uppmuntras skicka in prover i enlighet med Livsmedelsverkets anvisningar.

Influensavirus typ A är ett virus med hög mutationsförmåga. När fågelinfluensaviruset överförs till en atypisk värdart uppstår lätt mutationer i dess arvsmassa. Mutationerna påverkar virusets egenskaper, till exempel dess förmåga att framkalla sjukdom. Om möjligt, borde man effektivera uppföljningen av förekomsten av virusvarianter hos vilt som jagas.

Anvisningen är inte juridiskt förpliktande.

Om du har rört vid ett sjukt eller dött djur och därefter får luftvägs- eller neurologiska symtom ska du kontakta hälso- och sjukvården och nämna eventuell exponering.  Människan smittas mycket sällan av influensavirus hos fåglar.

Exponering för fågelinfluensavirus är möjlig om man inte har skyddat sig på ett ändamålsenligt sätt och har till exempel

• varit i kontakt med fjäderfä, vilda fåglar eller andra djur som misstänks eller har konstaterats ha fågelinfluensavirus
• besök eller arbete i ett utrymme där det finns eller har funnits fjäderfä och/eller vilda fåglar som har insjuknat i fågelinfluensa
• varit i nära kontakt med en person som har insjuknat i fågelinfluensa.