Zikavirus

Vad är zikavirus?

Zikavirus ingår i släktet flavivirus, som också omfattar bland andra TBE-virus, denguevirus och West Nile-virus. Människor och andra däggdjur fungerar som värdar för flavivirus, men viruset sprids ofta mellan värdarna till exempel via myggor.

Hur smittar zikavirus?

Zikavirus överförs till människor i första hand via myggor. Zikavirus sprids av de dagaktiva myggorna som tillhör Aedes-släktet. Samma myggor sprider även dengue- och chikungunyavirus.

Zikavirus kan också överföras till exempel från mamman till fostret under graviditeten eller i samband med förlossningen.

Viruset kan dessutom smitta direkt mellan människor via sexuellt umgänge. Det är sällsynt att smittan överförs direkt mellan människor, men sådana fall har rapporterats.

Sexuellt överförbar smitta har mestadels skett från män till kvinnor, men ett fall av smitta från kvinna till man har också dokumenterats. Flera fall kommer sannolikt att rapporteras, eftersom tidigare nämnda smittfall nu undersöks noggrannare än förut.

Hur kan smitta av zikavirusinfektion förebyggas?

Det enda sättet att förebygga smitta av zikavirusinfektion är att skydda sig mot myggbett, bland annat genom att använda myggmedel och klä sig i ljusa långärmade tröjor och långbyxor. Det är särskilt viktigt att gravida kvinnor skyddar sig mot myggor.
Hur du skyddar dig mot myggstick (Resenärens hälsoguide, på finska)

Genom att använda kondom kan man förhindra att zikavirus överförs via sex. Det är viktigt att komma ihåg att viruset också kan överföras från symtomfria bärare. Det har konstaterats att zikavirus behåller sin sjukdomsalstrande förmåga i sperma i högst 40 dagar.

För närvarande finns det inget vaccin mot zikavirus eftersom utvecklingen av vaccinet fortfarande är i det inledande skedet.

Rekommendation för gravida kvinnor

Gravida bör diskutera riskerna med resor tillsammans med yrkesutbildade inom hälso- och sjukvården och det rekommenderas att gravida skjuter upp icke nödvändiga resor.

Vilka är symtomen på en zikavirusinfektion?

En infektion orsakad av zikavirus är ofta lindrig eller till och med symtomfri och kräver sällan sjukhusvård. Den kan dock vara förknippad med symtom som

  • feber
  • ögoninflammation
  • hudutslag
  • led- och muskelvärk.

Inkubationstiden är 3–12 dagar och symtomen håller i sig cirka 2–7 dagar.

Vilka är följdsjukdomarna och konsekvenserna av zikavirusinfektion?

En zikavirusinfektion kan förorsaka medfödda utvecklingsstörningar hos fostret, i synnerhet om mamman har fått infektionen i början av graviditeten.

Under 2015 rapporterades betydligt fler fall än normalt av medfödda utvecklingsstörningar i centrala nervsystemet, som mikrocefali dvs. litet huvud, i zikavirusepidemiområdena framför allt i Brasilien, men också i Franska Polynesien.

Fall av mikrocefali har också rapporterats i andra länder i Latinamerika där zikavirusepidemier har förekommit. Sambandet med en zikavirusinfektion har säkerställts, men det finns fortfarande olika bedömningar av hur vanligt problemet är och hur hög risken är under graviditeten (1–10 %).

Samtidigt har antalet fall av Guillain-Barrés syndrom ökat i zikavirusepidemiområdena. Guillain-Barrés syndrom, dvs. nervrotsinflammation, är en sällsynt komplikation som också kan orsakas av många andra mikrober. Exempel på sådana är campylobakter, som är en vanlig orsak till matförgiftning, virus som orsakar luftvägsinfektioner och vattkoppsvirus.

Hur konstateras en zikavirusinfektion?

Zikavirus kan konstateras i blodprov och urin med hjälp av PCR-analys.

Vid en färsk zikavirusinfektion bildas antikroppar och i vissa fall kan sjukdomen konstateras utifrån dem. På grund av korsreaktioner måste dock resultatet av antikroppsundersökning i blod tolkas vid ett speciallaboratorium.

Hur behandlas en zikavirusinfektion?

Det finns ingen läkemedelsbehandling mot zikavirusinfektion, utan behandlingen är symtomatisk.
Anvisningar till hälso- och sjukvården för fall av zikavirus

Hur vanligt är det med zikavirus och hur sker uppföljningen?

Viruset upptäcktes för första gången hos apor i Uganda 1945. Några år senare, 1952, upptäcktes viruset även hos människor i områden i Uganda och Tanzania.

Tidigare har mindre zikavirusepidemier och enstaka sjukdomsfall förekommit i Väst- och Centralafrika samt i Sydostasien. Mellan 2014 och 2016 tog dock virusspridningen fart ordentligt även i Syd- och Centralamerika, där viruset inte påträffats tidigare. Det har också konstaterats fall på öarna i Stilla havet, framför allt i Franska Polynesien 2013–2014, där tiotusentals personer insjuknade i zikavirusinfektion.

Det är mycket sannolikt att zikaviruset kommer att spridas till nya områden i framtiden, eftersom myggarterna som sprider viruset påträffas världen över.

WHO:s karta över sjukdomsområden där zikaviruset förekommer eller har förekommit tidigare (pdf 1 600 kb)

Läs om förekomsten av zikavirus i Finland (på finska)