MRSA

Vad är Staphylococcus aureus och MRSA?

MRSA eller meticillinresistenta Staphylococcus aureus är en stafylokockbakterie som är resistent mot viss antibiotika.

Staphylococcus aureus är en vanlig bakterie som finns på huden och i slemhinnan i näsan på friska personer. Ofta kallas den bara stafylokocker.

En stafylokockerinfektion behandlas i allmänhet med penicillinrelaterad antibiotika.

En del stafylokocker, som MRSA, har dock utvecklat resistens mot vanlig stafylokockantibiotika.

Hurdana infektioner orsakar stafylokocker?

MRSA orsakar samma typ av infektioner som vanlig stafylokocker.

Största delen av de infektioner som orsakas av stafylokocker är lindriga och försvinner utan antibiotika. Exempel på sådana är

finnar
bölder
andra hudinfektioner.

Stafylokocker kan också orsaka allvarliga infektioner, som kirurgiska sårinfektioner eller lunginflammation, i synnerhet hos sjukhuspatienter.

Vad är bärarskap och vad är infektion?

Bärarskap eller kolonisation innebär att stafylokocker finns på huden eller slemhinnorna utan att orsaka sjukdom med symtom. Omkring 25–30 procent av människorna har stafylokockerbakterier på slemhinnan i näsan.

Infektion innebär att stafylokocker orsakar sjukdom med symtom. I stället för vanlig stafylokocker kan en person koloniseras av MRSA eller få en infektion med symtom orsakade av MRSA.

Vem kan få MRSA?

MRSA kan smitta på hälso- och sjukvårdsinstitutioner.

Vanligen går det till så att en sköterska eller läkare har fått MRSA-bakterien på händerna antingen från en annan patient eller vårdmiljön, och bakterien sprids vidare. Sådan här smitta strävar sjukhusen på allt sätt efter att undvika.

MRSA-smitta kan man också få utanför hälso- och sjukvårdsinstitutioner utan någon tydlig orsak. Därför kan sjukhusen inte alltid veta vilken patient som bär MRSA.

Hur behandlas stafylokocker- och MRSA-infektioner?

Det finns antibiotika mot alla stafylokocker- och MRSA-infektioner.
För behandling av MRSA-infektioner används annan antibiotika än vid behandling av vanlig stafylokockerinfektion.
Många hudinfektioner orsakade av stafylokocker läker utan antibiotika.
Bärare av stafylokocker eller MRSA som saknar symtom behöver i regel ingen behandling.

Varför är det viktigt att bekämpa MRSA på sjukhusen?

När MRSA blir vanligare på sjukhusen leder det till ett ökat antal vårdrelaterade infektioner och försvårar antibiotikabehandling.

Hur kan stafylokocker- och MRSA-smittor förebyggas?

På sjukhus och vårdinrättningar förebyggs smitta genom att desinficera händerna och genom att rengöra redskap och vårdmiljön på lämpligt sätt.

Ibland räcker dessa åtgärder inte till, utan vårdpersonalen använder även skyddshandskar och andra skyddskläder vid vårdåtgärder och när de vistas längre stunder i patientrum.

För att förhindra spridning kan patienten placeras i ett eget rum.

Åtgärderna kan variera mellan olika sjukhus, men oftast följs följande anvisningar:

Patienten placeras i ett eget rum eller i ett rum med andra MRSA-patienter.
Om patienten lämnar patientrummet för en vårdåtgärd, undersökning eller rehabilitering ska patienten följa personalens anvisningar.
När personalen befinner sig i patientrummet ska de använda skyddshandskar och ibland skyddsförkläde eller skyddsrock, ta av dem när de lämnar rummet och desinficera sina händer med en alkoholhaltig lösning.
Besökare kan också ombedjas använda skyddshandskar och ibland skyddsförkläde eller skyddsrock, i synnerhet om de hjälper till med vården av patienten eller om det är sannolikt att de kommer i kontakt med patientens hud, blod, urin, sår eller andra sekret.
Besökare ska alltid desinficera sina händer med en alkoholhaltig lösning när de lämnar patientrummet. På det sättet säkerställer man att MRSA inte följer med dem ut från rummet.

Patienten kan själv minska smittorisken på sjukhuset på följande sätt:

Genom att tvätta händerna med tvål och vatten om de blir smutsiga
Desinficera händerna före måltider och efter toalettbesök
Genom att undvika att vidröra katetrar, dränage och sår.

Personalen som ansvarar för bekämpningen av sjukhusinfektioner beslutar när det är tryggt att upphöra med försiktighetsåtgärderna och isoleringen av MRSA-patienten. Vanligtvis fortsätter de under hela vårdperioden.

Anvisning om bekämpning av multiresistenta mikrober (på finska)

Ska samma försiktighetsåtgärder iakttas när MRSA-patienten kommer hem?

Hemma behöver man inte iaktta någon praxis som avviker från det normala. God hygien ska iakttas oberoende av om man har konstaterats vara bärare av stafylokocker eller inte:

Händerna hålls rena genom att tvätta dem med tvål och vatten
Sår och hudskador hålls rena och skyddas tills de har läkt
Fuktighetskräm förebygger hudsprickor
Personalens anvisningar följs om man måste hantera ett sår, dränage eller en venkateter hemma.

Berätta alltid för läkare som behandlar dig att du har konstaterats ha MRSA. Informationen hjälper till när antibiotika ska väljas.