Kikhosta
Vad är kikhosta?
Kikhosta är en infektion i de övre luftvägarna orsakad av bakterien Bordetella pertussis. Kikhosta förekommer i alla åldrar, men sjukdomen är farligast för barn under 6 månader och bristfälligt vaccinerade barn under 1 år.
Hur smittar kikhosta?
Kikhosta överförs via droppsmitta från en insjuknad person.
Smittsamheten är störst alldeles i början av sjukdomen och avtar i takt med sjukdomsförloppet. När sjukdomen har varat i tre veckor smittar den vanligtvis inte längre. Med antibiotikabehandling upphör smittsamheten fem dagar efter att behandlingen sattes in (se anvisningen om bekämpningsåtgärder i samband med fall av kikhosta).
Ovaccinerade eller bara delvis vaccinerade barn löper störst risk att insjukna i kikhosta. Man kan få kikhosta flera gånger i livet eftersom genomgången sjukdom inte ger ett bestående skydd mot ny smitta.
Hur kan kikhostesmitta förebyggas?
Förekomsten av kikhosta hos befolkningen förebyggs med vaccinationer.
Vaccin mot kikhosta ingår i det femvalenta vaccinet (DTaP-IPV-Hib). Grundserien består av tre vaccindoser som ges vid 3, 5 och 12 månaders ålder. Eftersom kikhosta är särskilt farlig för spädbarn är det viktigt att vaccinerna i grundvaccinationsserien tas i tid, så att vaccinskyddet uppnås så snabbt som möjligt.
Boosterdoserna mot kikhosta ges enligt vaccinationsprogrammet som 4-åring som en del av det fyrvalenta vaccinet (DTaP-IPV) och som 14–15-åring samt som 25-åring tillsammans med difteri- och stelkrampsbooster (dtap).
Dessutom ges boostervaccin (dtap) med fem års mellanrum i regel till personer som arbetar med barn under ett år.
Vi rekommenderar vaccin mot kikhosta till all gravida. Genom att vaccinera mamman skyddas också fostret mot kikhosta. Läs mer om vaccination av gravida kvinnor:
Mer information om förebyggande av kikhosta med vaccin:
Vaccin mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio och Hib
I vissa specialfall kan spridningen av kikhosta också förhindras med antibiotika. Förebyggande antibiotikabehandling rekommenderas särskilt när det i den smittades närmaste krets finns spädbarn eller kvinnor i graviditetsvecka 36 eller över.
Närmare information om förebyggande av spridning av kikhosta och bland annat vaccinationer i en epidemisituation:
Anvisning om bekämpningsåtgärder i samband med fall av kikhosta
Vilka är symtomen på kikhosta?
Ett typiskt symtom är en kiknande hosta som kommer i attacker och som kan hålla på i flera veckor.
Symtomen på kikhosta uppkommer 1–3 dygn efter smittillfället. Sjukdomen börjar vanligtvis med lindriga symtom i de övre luftvägarna som påminner om en vanlig förkylning. De typiska hostattackerna börjar cirka 1–2 veckor efter de första symtomen. Hostattacker förekommer särskilt nattetid. Hos vuxna är sjukdomen i allmänhet inte förknippad med allvarligare symtom, utan sjukdomsbilden begränsas i allmänhet till långvarig hosta som kommer i attacker.
Hos barn kan inandningen försvåras i samband med hostattacken, varvid det kan höras ett kiknande ljud som är typiskt för kikhosta. Hos barn kan hostattackerna också sluta med att barnet kräks upp slem. Mellan attackerna kan patienten må bra och uppvisa få symtom.
Även hos spädbarn kan kikhosta i början av sjukdomen likna en vanlig förkylning. Hostan kan komma i attacker och kan vara förknippad med andningssvårigheter eller att barnet får en blå ton i ansiktet, men hostan kan också saknas helt. Hos spädbarn kan sjukdomens första symtom också vara andningsuppehåll, en blå ton i ansiktet eller kräkningar.
Vilka är följdsjukdomarna och konsekvenserna av kikhosta?
Kikhosta är speciellt farligt för spädbarn. Spädbarn under 6 månader är i särskild risk eftersom sjukdomen är livsfarlig för dem. Sjukdomen kan dock vara allvarlig för alla barn under 1 år, i synnerhet om vaccinskyddet är bristfälligt.
För äldre barn och vuxna som blivit vaccinerad är kikhosta vanligtvis inte farlig. Eftersom sjukdomen ändå smittar lätt är det viktigt att försöka hindra smittor i alla åldersgrupper, så att sjukdomen inte lyckas sprida sig till spädbarn. Mer information om hur man förhindrar spridning av kikhosta till insjuknades närstående finns i anvisningen om bekämpningsåtgärder för hälso- och sjukvårdspersonal.
Åtgärdsanvisning för fall av kikhosta
Hur konstateras kikhosta?
Kikhosta kan testas antingen med PCR-test frånnässvalget eller frånblodprov genomantikroppsbestämning.
Laboratorieundersökningar av kikhosta (på finska)
När är det nödvändigt att testa kikhosta?
Det är alltid motiverat att testa kikhosta om man misstänker kikhosta hos ett spädbarn. Om ett större, vaccinerat barn eller en vuxen har hosta som kommer i attacker, typisk för kikhosta, eller som varar över 3–4 veckor, kan det vara motiverat att testa kikhosta.
Testbehovet påverkas bland annat av den epidemiologiska situationen, om personen har haft kontakt med en person som varit smittad av kikhosta, hur typiska symtomen är och om det finns spädbarn eller gravida kvinnor i den närmaste kretsen.
Man kommer till test med remiss.
Hur behandlas kikhosta?
Vid kikhosta kan man lindra sjukdomsförloppet med antibiotikabehandling som har bäst effekt om den inleds inom 1–2 veckor från sjukdomsdebuten. Små barn vårdas ofta på sjukhus.
När sjukdomen varat längre än en månad är antibiotika inte till någon hjälp, utan symtomen försvinner så småningom efter några veckor.
Hur vanlig är sjukdomen och hur sker uppföljningen?
Fall av kikhosta förekommer varje år, men Finland har hittills förskonats från omfattande kikhosteepidemier.
Kikhosta är en smittsam sjukdom som övervakas och kliniska laboratorier är skyldiga att anmäla alla fall av kikhosta till registret över smittsamma sjukdomar. Smittskyddsmyndigheterna i det egna välfärdsområdet ansvarar för smittspårningen.
