Exponering i arbetet
En exponeringssituation kan se ut på två olika sätt:
- en arbetstagare har utsatts för tuberkulosexponering i arbetet
- en tuberkulossjuk arbetstagare har i arbetet utsatt andra personer för smitta.
I båda fallen genomförs smittspårningen enligt de allmänna principer som anges i denna anvisning. Om en smittsam person arbetar med barnskötsel, ska undersökningar av de barn som utsatts för exponering prioriteras och genomföras utan dröjsmål.
Bedömning av exponeringen
Om en arbetstagare har exponerats för tuberkulos i arbetet, utreds exponeringen inom företagshälsovården.
Det kartläggs vilka personer som har exponerats under den tid som smittkällan haft luftvägssymtom. Om detta är oklart är utredningstiden de tre månader som föregick diagnosen (stor risk för smitta) eller en månad före diagnosen (liten risk för smitta) enligt figuren Utredningsgången vid smittspårning.
Utredningsgången vid smittspårning (pdf 1 MB)
Uppgifter om exponeringsfallet kartläggs och registreras i arbetstagarens journal inom företagshälsovården.
Att beakta vid bedömning av exponeringen
Då exponeringen för tuberkulos bedöms ska de personer som arbetar i samma rum eller som vistats länge i samma rum som den smittade beaktas. Risken för smitta är större om
- utrymmet är litet
- ventilationen är dålig
- smittkällan har hostat kraftigt.
Till de eventuella exponerande riskåtgärderna hör bland annat återupplivning, intubation, assisterad ventilation, bronkoskopi, andningsfysioterapi, inducerade sputumprov, slemsugning ur luftvägarna, obduktion, spirometri och tandvård. I fråga om färgningsnegativa (liten risk för smitta) patienter med lungtuberkulos bedömer man alltid från fall till fall om den riskåtgärd som vidtagits kräver smittspårning eller inte, på grund av den ringa smittrisken.
Arbetsgivaren ska skaffa ändamålsenliga andningsskydd och ställa dem till arbetstagarens förfogande (15 § i arbetarskyddslagen). Om arbetstagaren har använt FFP2- eller FFP3-andningsskydd på lämpligt sätt under hela exponeringen är fortsatta åtgärder inte motiverade.
Vid utredningen och bedömningen är samarbete mellan arbetsplatsen, företagshälsovården, det sjukhus där patienten med smittsam tuberkulos vårdas och primärvården ofta nödvändigt.
Vid behov ordnar företagshälsovården tillsammans med den läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar i kommunen och arbetsgivaren ett informationstillfälle för de anställda.
Fortsatta undersökningar av personer som exponerats
För alla arbetstagare som uppvisar symtom ordnas utan dröjsmål
- THX-rtg
- insamling av sputa
- laboratorieprov
- besök hos en läkare.
Arbetstagare som har en sjukdom eller genomgår en läkemedelsbehandling som ökar risken för att insjukna hänvisas direkt till en poliklinik inom den specialiserade sjukvården för undersökning enligt lokalt överenskommen praxis, antingen en lungpoliklinik, en infektionspoliklinik eller en poliklinik som bestäms utifrån den underliggande sjukdomen.
De viktigaste sjukdomarna och läkemedelsbehandlingarna som ökar risken för att insjukna i tuberkulos (pdf 136 kb)
Exponerade arbetstagare utan symtom hänvisas till undersökningar i enlighet med figuren ”Genomförande av undersökningar, uppföljning och bedömning samt behandling av LTBI hos personer som utsatts för exponering”. Undersökningarna genomförs antingen inom arbetstagarens företagshälsovård (verksamhet enligt FPA:s ersättningsklass I) eller vid hälsocentralen i arbetstagarens hemkommun.
Genomförande av undersökningar, uppföljning och bedömning samt behandling av LTBI hos personer som utsatts för exponering (1,12 MB)
Företagshälsovården lämnar uppföljningsinformation om de personer som exponerats till sjukvårdsdistriktet (20 § och 24 § i lagen om smittsamma sjukdomar).
Skickande av blanketter för smittspårning och informationsgång (pdf 1 MB)
I samband med undersökningarna kan följande diagnoskoder (ICD10) användas:
- Z57.8 (yrkesmässig exposition för annan specificerad riskfaktor)
- Z20.1 (kontakt med och exponering för tuberkulos)
- Z11.1 (riktad hälsokontroll avseende lungtuberkulos).
Om en arbetstagare under 35 år upprepade gånger utsätts för exponering, görs ett nytt IGRA-test endast om resultatet tidigare har varit under 1,0 IU/ml.
Om en arbetstagare över 35 år upprepade gånger utsätts för exponering rekommenderas inte THX-rtg-röntgenkontroller.
Oberoende av ålder görs en uppföljning i form av en symtomintervju och en klinisk undersökning efter tolv månader. Särskild uppmärksamhet fästs vid säkerheten i arbetstagarens arbetssätt. Hälsotillståndet och symtom hos arbetstagare som deltar i tuberkulosarbete följs i form av periodiska hälsoundersökningar inom företagshälsovården.
Avslutande av uppföljning och meddelande av uppföljningsinformation
Efter att uppföljningen avslutats
- skickar företagshälsovården enligt lokalt överenskommen praxis information om uppföljningen av exponerade antingen till den läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar i sjukvårdsdistriktet eller till den läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar i den kommun som inlett smittspårningen (20 § och 24 § i lagen om smittsamma sjukdomar). Då smittspårningen inleds är det bra att komma överens om vart informationen om uppföljningen lämnas.
- Den läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar i den kommun som inlett smittspårningen skickar en C-anmälan om exponeringen för tuberkulos och senare uppföljningsinformation om smittspårningen till den läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar i arbetstagarens hemkommun.
Yrkessjukdom
Om det efter att en arbetstagare exponerats i arbetet konstateras att personen i fråga har tuberkulos (1–3 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar och 2 § i yrkessjukdomsförordningen), och ingen annan uppenbar smittsituation utanför arbetet konstateras, är det fråga om en yrkessjukdom.
Den behandlande läkaren gör en anmälan om att en yrkessjukdom konstaterats till regionförvaltningsverket och skickar kopior på journalen samt centrala undersökningsresultat till patientens arbetsgivares olycksfallsförsäkringsbolag.
Identiska genotypningar av M. tuberculosis-stammen hos smittkällan och den insjuknade bekräftar yrkessjukdomsdiagnosen, men krävs inte för att en diagnos ska kunna ställas.
