Massexponeringar av tuberkulos

När en stor grupp människor exponeras för tuberkulos samtidigt och ungefär i samma utsträckning, kallas det för massexponering. I sådana situationer är risken för smitta ofta ganska liten, klart mindre än hos personer som bor i samma hushåll.

Massexponeringssituationer kan uppstå till exempel

• i skolor
• på daghem
• på ålderdomshem
• vid sjukvårdsinrättningar
• förläggningar
• i kollektivtrafikmedel.

Ofta hör en del av de exponerade på grund av sin ålder till en riskgrupp hos vilka smittan snabbt kan utvecklas till sjukdom (små barn eller ungdomar).

Ofta måste en stor grupp människor – tiotals, ibland till och med hundratals – undersökas. Undersökningarna ska planeras så att de löper så smidigt och effektivt som möjligt både för dem som undersöks och för hälso- och sjukvården.

Oftast genomförs undersökningarna i samarbete mellan primärvården och den specialiserade sjukvården samt vid behov med företagshälsovården.

Ansvaret för tuberkulosexponeringar i fråga om flyktingar och asylsökande vid förläggningar ligger hos den kommun i vilken förläggningen är belägen. I omfattande utredningar som sträcker sig över kommungränserna eller till utlandet samarbetar man med THL.

Åtgärder vid massexponering

Direkt i början av utredningen sammankallar man till ett samarbetsmöte, där smittiden fastställs och gruppen av människor som ska undersökas avgränsas.

Vilka som deltar i mötet beror på situationen: den sammankallande läkaren som ansvarar för smittsamma sjukdomar i kommunen eller sjukvårdsdistriktet, en sjukskötare för smittsamma sjukdomar, rektorn och skolhälsovårdaren som företrädare för läroanstalten, en läkare inom den specialiserade sjukvården, en informatör och så vidare.

Ärenden som aktörerna ska komma överens om:

• fastställande av tidpunkten för exponeringen
• uppgiftsfördelning och ansvarspersoner
• information till exponerade/familjer
• information till medier
• kartläggning av exponerade
• vilka undersökningar som ska utföras och av vem
• fortsatta undersökningar
• undersökningsplats
• kallelse av exponerade till undersökningar
• delgivning av resultat till exponerade
• bokföring
• tidpunkterna för uppföljningsmöten.

Eftersom det handlar om att undersöka en grupp människor, planeras också åtgärderna enligt detta. I stället för att kalla alla barn till sjukhusets poliklinik en familj åt gången kan undersökningarna genomföras i skolan eller på daghemmet.

För föräldrarna ordnas ett informationstillfälle där de får information om symtom på och undersökningar av tuberkulos. Det är bra att i ett tidigt skede skriva ett pressmeddelande tillsammans med en person med utbildning i kommunikation och komma överens om vem som vid behov svarar på frågor från medier.

Undersökningarna avgränsas utifrån den grupp som exponerats samt hur kraftig exponeringen är, hur länge den varat och tidpunkten för exponeringen. Under mötet beslutas om hur omfattande undersökningar som ska göras. Alla genomgår samma undersökningar, som syftar till att sålla ut de personer som behöver fortsatta undersökningar.

En förteckning görs upp över de personer som undersökts. Om det genast i början konstateras nya smittor bland den avgränsade gruppen, kan gruppen av personer som ska undersökas utvidgas i ett senare skede.

Undersökning av de barn och vuxna som utsatts för exponering

Vid massexponeringar koordinerar den läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar i kommunen smittspårningen och undersökningarna av vuxna och barn enligt de figurer som presenterats ovan. Dessutom styr och övervakar läkaren genomförandet.

Informationsgången mellan den specialiserade sjukvården, företagshälsovården och primärvården ska löpa smidigt.

Barn

Hos barn under skolåldern kan en tuberkulossmitta snabbt utvecklas till sjukdom och därför ska undersökningar av små barn ordnas så snabbt som möjligt och göras om två månader efter den senaste exponeringen.

Efter en exponering som skett på ett daghem är det inte nödvändigt att ge barnen BCG-vaccin, såvida det inte är sannolikt att någon annan vuxen i omgivningen skulle kunna insjukna i smittsam tuberkulos.

Riskgrupper

Den läkare och de sjukskötare som ansvarar för smittsamma sjukdomar i kommunen utreder med hjälp av intervjuer om det bland gruppen av exponerade finns personer som hör till en grupp som löper särskild risk för att insjukna i tuberkulos (på grund av underliggande sjukdomar eller läkemedelsbehandling). Dessa personer hänvisas snabbt till undersökningar.

Vuxna

I exponeringssituationer bland vuxna utreder man vilken företagshälsovård som ansvarar för varje arbetstagare på arbetsplatsen och kommer vid ett gemensamt möte överens om hur smittspårningen ska genomföras.

Under mötet beslutar man om personer som bor på annan ort ska undersökas inom primärvården i den egna kommunen eller i den kommun där arbetsplatsens är belägen. Primärvården i kommunen för arbetsplatsen fakturerar senare de undersökta personernas hemkommuner för undersökningarna.

Den specialiserade sjukvården meddelar kommunens läkare för smittsamma sjukdomar om läkemedelskänsligheten hos tuberkulospatientens M. tuberculosis-stam, och denna bör uppges då patienter som behöver LTBI-behandling remitteras till vård.

Kommunens smittskyddsläkare planerar ett gemensamt informationstillfälle för exponerade. I samband med detta kan man dela ut skriftliga anvisningar om vad exponeringen för tuberkulos innebär och om undersökningarna och lämna kontaktuppgifter för eventuella frågor.